Peo Rask har skrivit en väldigt rolig och charmerande bok i ett väldigt seriöst ämne. Den heter Onyttans lov och på ytan tycks det handla om en man som gärna fördriver sin tid i ett badkar och helst inte vill bli störd av triviala och rent förkastliga saker som arbete och förpliktelser. I stället ligger han i badkaret och läser och tänker kring begreppet arbete, det onyttiga arbetet, det tvingande, det uteslutande. Den absurda tanken att arbete är allt.
Boken måste vara skriven med en rejäl dos av självironi, men också med ett stort allvar. Därför blir det väldigt roligt, men på ett bra sätt, där skrattet fastnar i halsen. Jag menar, Peo Rask är väl bland annat känd för att vara oerhört produktiv, både i sitt eget skrivande och som förläggare. Inte direkt rädd för hederligt arbete. Det är klart, han har ju rätt Peo Rask, det skapande arbetet räknas inte riktigt här och nu. Det är inte det skapande arbetet som räknas in i Arbetslinjen.
I den riktiga världen utanför bokens pärmar, i Luleå eller Karlstad till exempel, finns det många människor, unga som gamla, som går omkring och känner sig onyttiga på ett plågsamt vis, inte på Peo Rasks självvalda onyttighetsfilosofiska sätt, baserat på att allt man behöver är en anteckningsbok, en penna och varmt, välfyllt badkar.
Det är tyvärr en rätt uppdelad värld och tid vi lever i. Många människor är helt enkelt onödiggjorda. Ingen tycks vara intresserade av dem som personer, samhällsvarelser. De ingår numera mest i statistiken och blir föremål för allsköns mumbo jumbo, som Fas 3, åtgärder, arbetslinjer, tillväxt och andra floskler som slås i huvudet på människor som mest av allt bara vill vara med, göra en insats, arbeta.
Arbete är, hur man än ser på det, ett begrepp som är starkt präglat i de flesta av oss. Kortare arbetsdagar sägs vara ett viktigt krav. Samtidigt är det alltför många som inte har en enda arbetsdag att förkorta, hur gärna de än ville.
Jag blir oerhört inspirerad av Peo Rasks bok. Den är klok, klurig, tänkvärd. Man behöver inte hålla med om allt, varför ska man göra det? Det han vill är att folk ska tänka själva. Och Onyttans lov är fylld av tankar som skaver och inte riktigt passar in i den moderna hetsen, där arbetet är den enda drivkraften och det som fyller livet med innehåll.
Man kanske skulle bada mer? Inte alltid ta sin tillflykt till det heliga arbetet. Mycket elände kommer också av att många jobbar alldeles för mycket och hittar på tokigheter som påverkar oss alla.
Det kan inte skada att ta sig ett bad då och då.