Därför måste vi inte åldras utan leva i 150 år

Inte vet jag om boken skakar om min världsbild i grunden, såna jordbävningar samsas inte gärna med kritikerskepticism. Men visst är David Sinclairs bok ”Livslängd” intressant, trots den fåniga undertiteln - ”varför vi åldras och varför vi inte måste göra det”.

David Sinclair, biolog och professor i genetik vid Harvarduniversitetet, hävdar att åldrandet är en slags onödig sjukdom som samhället borde behandla bort med avvägda doser aminosyror och dna-medikamenter.

David Sinclair, biolog och professor i genetik vid Harvarduniversitetet, hävdar att åldrandet är en slags onödig sjukdom som samhället borde behandla bort med avvägda doser aminosyror och dna-medikamenter.

Foto: Pressbild

Litteratur2021-07-01 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Litteratur

David Sinclair

Livslängd - varför vi åldras och varför vi inte måste göra det

Översättning: Daniel Helsing

Fri Tanke

Det där sistnämnda låter som gammal reklamtext, men Sinclair är inte copywriter, han är en ovanligt vidsynt genetiker. Kanske en utopiker också eftersom han hävdar att åldrandet är en slags onödig sjukdom som samhället borde behandla bort med avvägda doser aminosyror och dna-medikamenter. Bättre och längre livskvalitet, mycket längre. Bananflugor svarar optimalt på rätt behandling. 

150 år som snittvärde, jo han förstår de samhälleliga konsekvenserna, de blir mer genomgripande än bensinmotorns försvinnande eftersom vi gradvis måste vänja oss vid en oherrans massa extraår som så att säga gör de existentiella valen väldigt – tja, enerverande. För den stackars människa som tyngs av tillvarons meningslöshet måtte perspektivet skynda på självmordet, för de som förbereder sig för ålderdomens otium blir det en ren besvikelse. Och försörjningsbördan måste omfördelas och befolkningspyramiderna byggs om och pensionsåldern blir så hög att nyliberaler dör i förtid av ren lycka.

Knasigt? Jo, men samtidigt kul som en sf-berättelse, det osannolika blir sannolikt, allting blir helt annorlunda, det korta jordelivets stund blir åtminstone ett mycket längre tag. Stoppa åldrandet, lev bättre, gladare, piggare. Som utvecklingsoptimism är det väldigt spejsat, men Sinclair är spjutspetsforskare som har ordning på de empiriska och genetiska resonemangen. 

Hur undviker vi ledan? Upprepningarnas kvävande tyranni? Det ger sig själv, eller åtminstone visar Sinclairs egen pappa vad doserade tillskott gör med ledan, han har alltid en ny kontinent som väntar på långfärdskängornas storartade upplevelser. 

Men där finns nog ändå en akilleshäl i kängan. Gärna en frisk ålderdom, men ledans förbannelse torde öka exponentiellt om levnadsloppet saknar slut. Evigheten är en tanke, ungdom ett minne.

Nå, jag är ju varken bananfluga eller genetiker, varken objekt eller subjekt för denna framgångsdröm i dna-spiralens långa trappa. Men Sinclairs bok är full av nyttig kunskap, mångsidigt och vältaligt försvarar han ett jämlikt samhälle, vaccinationer, folkhälsa och varsamhet med jordens resurser. Och boken är så tjock så den räcker hela semestern.