Det mest iögonenfallande är naturligtvis några bilduppslag av den samiska aktivistgruppen Suohpanterror. Som med en ovanligt frisk humor lyfter frågan kring minoritet och majoritet, etnicitet, ursprungsbefolkning och rovdrift på naturtillgångar.
Souphan är namnet på den lasso renskötaren brukar för att fånga in renarna, ja symboliken behöver inte förklaras djupare kring dessa bilder som snarar fast ett folks rättighetskamp i ett ogint majoritetssamhälle. Det är humor, ursinne och en självständig nonchalans som är allt annat än det tragiska lidandet. Omslag, baksida, sex uppslag inne i tidskriften, och det brinner om allesammans.
Det andra bidraget är en rasande intelligent text av Mara Lee om P O Enquist, Hemmet, förskjutningen – gränsen. Med en språklig täthet och en analytisk auktoritet som tar andan ur en färdas hon genom ett författarskap med Freud, Kristeva och Schelling vid handen. Varje rad skär djupt och väsentligt, genom Kapten Nemos bibliotek, det svenska folkhemsbygget, begreppet ”hemskt” som ett analytiskt verktyg, ja ni förstår rätt att det är en del av en kommande avhandling. Någonting som förändrar läsaren under läsningen, ett stycke med stort motstånd och stor visdom.
Nej, förresten, i den övriga enformigheten finns en äldre text av den begåvade Thorsten Jonsson, ett fragment ur Umeåromanen, en tydligen ojämn och aldrig utgiven roman om Norrlands kommande huvudstad. Men det visste den inte om då, smått lysande är det faktiskt, av författaren som bara hann uppleva sin fyrtioårsdag, han dog redan 1950.