Jonas Autio romandebuterar i sommar med en berättelse, A Love Supreme, som skulle kunna ges etiketten ”Göteborg noir”. Autio beskriver en kriminell liga med rötter i det gamla Jugoslavien vilken härjar i Göteborg. Den hänsynslöse Slobodan är boss med underhuggarna, den psykopatiske Mladen, som njuter av att misshandla folk och Haris, en lugnare och smartare gangster, som så småningom går sin egen väg. Den bitvis våldsamma och thrillerartade historien utspelar sig några vårveckor 2013.
Huvudperson är dock en ”vanlig svensk” medelålders man med det vanliga namnet Lars Andersson. Han jobbar sedan 25 år som elevassistent, omtyckt av eleverna, plikttrogen, aldrig sjuk, ungkarl med två stora intressen: IFK Göteborgs fotbollsmatcher och musik. Han äger en stor skivsamling, och gillar storheter som Neil Young, Miles Davis och John Coltrane, vars berömda album A Love Supreme, har gett boken dess titel.
Lars har det problematiskt med kvinnor. En enda kärleksnatt har han upplevt för många år sedan efter änglarnas fantastiska match, när de vann med 3-0 mot Barcelona i Europacupen. I sin ensamhet besöker han då och då thailändska massageinstitut som också erbjuder sexuella tjänster. Men Slobodan & co har satt in kameror i somliga lokaler och Lars får en dag veta att det finns en massa komprometterande foton av honom. Om han inte betalar kommer bilderna att lämnas ut till hans chefer.
I samma veva dyker Linda upp hemma hos Lars. Hon är utskickad av utpressarna, men den ovetande Lars får för sig att hon är hans dotter, tillkommen den där enda natten. Linda utnyttjar snabbt läget och låtsas att Lars är hennes pappa.
Lars betalar först utpressarna men när de kommer tillbaka vägrar han med halsstarrigt mod och blir svårt misshandlad. Han och Linda, som vill lämna gangstrarna och börja ett nytt liv, försöker bli kvitt sina förföljare. Kanske lyckas de till slut, men det öppna slutet lämnar många frågor obesvarade.
Autio har en infernalisk teknik när det gäller att hålla läsaren på halster. De dramatiska scenerna avbryts av spänningslösa skildringar av gamla fotbollsmatcher och redogörelser för Lars nördiga skivsamlande. Samtidigt har Autio ambitionen att spegla aktuell politisk debatt. Lars hör hemma på vänsterkanten, han är socialdemokrat, men kanske byter han parti sedan han hört Jonas Sjöstedts förstamajtal på Götaplatsen.
Autio, framgångsrik basketspelare i Plannja i början av 90-talet, har hunnit skriva en hel del, både radiopjäser och essäböcker om basket, en barnbok och i den norrbottniska diktantologin Sex unga röster (1993) finns en svit dikter med ett lyriskt språk som kontrasterar mot den tuffa korthuggna dialogen i romanen.
Det här är en ambitiös och lovande romandebut även om historien är i spretigaste laget. Men Autios bok skulle kunna bli en rafflande film med komiska poänger, och jag vill gärna läsa den uppföljare till A love supreme som Autio i en intervju nyligen avslöjat kommer att utspelas i bosniska Banja Luka.