Under en månad tar han och hans sällskap sig i hyrd bil från Chicago till San Francisco – en nätt sträcka på cirka 1.000 svenska mil.
Motiven till resan är flera. Han vill söka spår efter de släktingar som likt Kristina och Karl-Oskar utvandrat till dessa trakter, han vill beskriva naturen och landskapet och inte minst vill han redogöra för dess litteratur, genom direkta och indirekta möten med författarna och deras texter. Den genre som i USA kallas nature writing, och som i Sverige tyvärr är i det närmaste okänd, får här en kunnig genomgång. Den kombinerar den personliga naturbetraktelsen med en politisk och grön slagsida och diskuterar människans ansvar gentemot naturen, samspelet med djuren och växterna, urbanisering och landsbygd, vildmarkens bevarande. Ett huvudverk i denna fåra är förstås Thoreaus Walden, vars betydelse knappast kan underskattas. Per Helge ägnar den dess beskärda del men fungerar i högre grad som folkbildande introduktör av namn som i många fall överhuvudtaget inte nått svenska läsare, som Wendell Berry, Terry Tempest Williams och Ted Kooser.
Ambitionen är hög, tonen sympatisk, stilen pregnant. Helges resa är av ett sådant slag som fortsätter efter dess påstådda slut. I tanken, i den vidare läsningen. Kanske också i egna försök att närma sig en yttre och inre natur.