Vi som var med minns Sten Bergmans säregna stämma, när han i radio på 1940-talet berättade om Maghellans världsomsegling, om Livingstone och Stanley i Afrikas vildmarker, om svenskarna Andrée, Frænkel och Strindberg och deras försök att nå Nordpolen.
Per Olof Sundmans roman Ingenjör Andrées luftfärd (1967) väckte stor uppmärksamhet och erhöll Litteraturfrämjandets stora romanpris. Jan Troell gjorde sin Oscarsnominerade film av romanen 1982 med Max von Sydow i huvudrollen. Andrée hade tidigare betraktats som en stor hjälte, en modig man som offrat sitt liv för vetenskapen. I Sundmans bok är Andrée en verklighetsfrämmande person som halsstarrigt genomdriver ett hopplöst projekt.
2013 fick Bea Uusma Augustpriset för sin faktabok Expeditionen. Min kärlekshistoria. Uusma har lagt ned ett enormt arbete på att sätta sig in i dokumenten kring Andréemännens öde. Hon fäste sig särskilt vid Nils Strindbergs och Anna Charliers sorgliga kärlekshistoria, Anna som beordrade att när hon dött skulle hennes hjärta läggas i Strindbergs grav.
Den amerikanske författaren Alec Wilkinson, mångårig medarbetare på den ansedda tidskriften The New Yorker, gav 2012 ut sin bok The Ice Baloon som nu kommit ut på svenska med titeln Polarexpeditionen. Andrée och jakten på Nordpolen.
Wilkinsons bok beskriver också andra polarresor. Sålunda handlar några kapitel om den amerikanske officeren Adolphus Greelys expedition på 1880-talet som utforskade Grönlands nordkust och Ellesmere Islands. Greely satte nytt ”nordligrekord”, men hans resa medförde livsfarliga strapatser för deltagarna. Wilkinson skildrar utförligt männens fruktansvärda umbäranden. Av besättningen på 25 man överlevde endast 6, däribland Greely själv.
Andra avsnitt beskriver Fritiof Nansens fantastiska polaräventyr 1893-1896, både resan med skeppet Fram och hans försök att med hundslädar nå Nordpolen. Det gjorde han inte men han slog Greelys rekord.
Greely fanns bland åhörarna när Andrée höll föredrag i London 1895 om sina planer att flyga med ballong till polen. Man häpnar över den stora optimism som präglar framförandet. Andrée påstod att det inte bara är ”möjligt att korsa Arktis med en luftballong, utan dessa områden är ovanligt väl lämpade för ballongresor”. Greely och andra åhörare ansåg att Andrées planer var ogenomförbara och kunde sluta med en katastrof. Men Andrée gick inte att rubba.
Wilkinson berättar utifrån tillgängliga källor om den korta ballongfärden och den mödosamma vandringen söderut. Än en gång upplever man tragedin, det omänskliga släpandet på tunga slädar, isen som driver och saboterar alla ansträngningar, den gåtfulla döden på Vitön. Så mycket nytt i sak finns inte att avslöja.
Emellertid sätter Wilkinsons in Andréexpeditionen i ett historiskt sammanhang, vilket är den största förtjänsten med boken. Det vettlösa i företaget blir begripligt. Nationerna tävlade om att komma först till Nordpolen, vetenskapsmännen hejades på, och de som lyckades blev nationens hjältar. Oscar II och Alfred Nobel stöttade Andrée med stora penningsummor. När han dragit i gång detta jätteprojekt fanns ingen reträttväg.
Och Andrée skrev i sin dagbok någonstans ute på isen: ”Vi mena att vi godt kunna taga döden sedan vi gjort det vi nu gjort”.