Jag tänker på Kurt Tucholsky när jag läser Lev Rubinsteins ”Ryska dagsedlar”. Antagligen förväntas jag mest tänka på Stig Dagerman eftersom titeln lånats från den form och beteckning han gav sina samhälleliga betraktelser i Arbetaren under många år.
Men det är Tucholsky som ekar i bakgrunden när Rubinstein med sarkasm, humor och burleskeri naglar fast den ryska makten och dess företrädare. Rubinstein har samma profetiska blick för ett land som styrs av sina historiska instinkter, förvisar förnuftets utväg och liksom mättar sin politik med sårade känslor. Vi vet ju hur det är, Ryssland färdas mot diktatur, yttrandefriheten går mot censur, politiken utövas som våld och utrikespolitiken som hot eller krig. Finns hoppet över huvud taget efter mordet på oppositionspolitikern Nemtsov? I så fall stavas det Lev Rubinstein och andra författare som fortfarande visar vilken storartad kulturell kraft Ryssland förmår alstra.
Rubinstein (född 1947) är poet, essäist och konceptkonstnär. Hans förmåga att läsa Ryssland in på bara kroppen har gjort honom älskad och avskydd och hans långa erfarenhet kombinerar erfarenheter från Sovjet-tiden med iakttagelser av Post-Sovjet.
Inte minst hans skärskådande av det ryska (eller sovjetiska) nyspråket är lysande. Annekteringen av Krim kallas ”återupprättande av den historiska rättvisan”, Europa kallas Gayropa, utlandet håller sig med ”spioner” (exempelvis hjälporganisationer) medan Ryssland har underrättelsemän. Och Ryssland är evigt lidande och missförstått. En stor fördel med den samling kortessäer som Ersatz nu publicerar är deras aktualitet, de flesta ligger i dagspolitikens ljus och visar att ljuset i Ryssland, som så ofta, kommer från deras författare.
Rubinsten förstår sitt Ryssland: ”Jag har länge ansett att ett av de verkligt stora problemen i den ryska historien…är obegravdhetens problem. Sedan urminnes tider har man vetat att pestbegravningar måste göras på djupet, och på mycket stort djup. Annars kommer epidemin oundvikligen tillbaka.”
Tucholsky såg vart hans älskade Tyskland gick och själv gick han under i landsflykten. Än lever Rubinstein i sitt Ryssland och framtiden väntar fortfarande med sin dom.