Det hävdas ibland att verkligt stor litteratur inte bara kan nöja sig med ett avgörande budskap utan också måste svara upp med fullständigt nyskapande form. En tveksam ståndpunkt som skapar en hysterisk hype kring formen, höljet som oftast får kort liv.
Detta dilemma blir fullständigt klart i Miranda Julys debutroman The first bad man. Den är så uppskruvat gymnasial i sin konstfärdighet att man närmast grips av ett slags ömhet inför ambitionen och författaren. Så många åthävor.
Huvudpersonen är en lätt bisarr kvinna, Cheryl Glickman. Cheryl jobbar åt ett företag som framställer videoinstruktioner i ämnet självförsvar. I den mån hon fantiserar, och inte enbart upprätthåller sin egen värld av rutiner, så är det om den äldre mannen Phillip på jobbet. På hennes arbete finns en säregen artighetskultur, ungefär lika förekommande och ursäktande som japaner som skäms, det är Cheryls anda som präglar mentaliteten.
Hon lever genom sina tvångsföreställningar om jaget och detet och tycks se sig själv på samma pedantiska sätt som en felplacerad vas eller prydnadshund. Inte för att hon någonsin skulle sätta någonting så vulgärt i sina hyllor, framför dem kan hon förresten ställa sig för att läsa en bok, eftersom den ändå inte får flyttas, ja helst inte öppnas.
Naturligtvis kommer naturkraften in i hennes liv i forma av Clee, chefens dotter. Hon är så långt från Magdalena Ribbing som tänkas kan och blir Cheryls inneboende. Dessutom är hon yngre och ber inte om ursäkt. En psykologisk kamp bryter ut, gammal mot ung, rigid mot utlevande och såklart är den senare mer framgångsrik , det är alltid naturkrafter. Allt står på spel, makten över tingen, över ordningen, över världens vara, åtminstone i det lilla perspektivet. Hela tillvaron ställs på ända för Cheryl, det kommer att handla väldigt mycket om moderskap och vad det innebär, och som sagt, alltid halsbrytande. Det blir dessutom ganska livat efter ett tag med rena splattereffekterna där i lägenheten, slem och sniglar och fostervatten, skvätt, skvätt.
En debutroman av en allsidigt verksam konstnär, filmmakare, multimedia-och performanceartist, som prestation mer ambitiös än betydande. Stundtals smårolig, omskriven till ett antal lätt absurda noveller vore den mer roande. Men nu i en form skruvad som en experimentfilm från absurdismens barndom och den upplevelsen utlagd över trehundra sidor är alldeles för utrerad för att också vara uthärdlig.