Fyrhjulingen han färdas på liknar den han kör hemma i Kautokeino, men här består underlaget av sand och djuren han iakttar är kameler.
Det har gått tio år sedan händelserna i Kautokeino, en blodig kniv. Åklagaren Anna Magnusson som då kallades upp av mormor för att försvara en av sina kusiner i en rättegång har blivit kvar till hälften i sin mammas barndomsby och har vid det här laget hunnit knyta starka band både till släkten och rennäringen.
Men kanske framför allt till sin historia som hon nästan inte visste någonting om.
I den samiska rennäringens huvudstad Kautokeino rasar en markkonflikt. Ett svenskt prospekteringsbolag vill öppna en nedlagd gruva på renbetesmark, arbetstillfällen och lönsamma bidrag står emot rennäring och naturintressen – en konflikt i tiden.
Lars Pettersson må vara grön i författarsammanhang – Slaktmånad är hans tredje roman i ordningen – men som berättare är han erfaren. Under många år arbetade han bland annat som filmare på Sveriges Television med ett tjugotal filmer och dokumentärer i bagaget.
Handlaget märks. Med van hand panorerar Pettersson över landskapet, dyker ner på detaljer, klipper elegant i dialogerna, arbetar både med närbilder och på avstånd och skapar en ständig rörelse i berättandet.
Via mordet på en svensk centerpartist och statssekreterare rullar Lars Pettersson fram en berättelse om förhållandena i rennäringen, om lojaliteter, relationer och liv i ett samhälle som sällan skildras bortom exotismen.
Berättar om en vardag i en samtid långt från medias strålkastarljus, om politik och historia. Skapar perspektiv och sammanhang, utnyttjar med full kraft deckargenrens välkända möjligheter att skildra ett samhälle.
Utan att undvika komplikationerna, bör tilläggas. Här finns ingen enkel verklighet, inga endimensionella människor – Lars Pettersson söker sig till det mångbottnade. Rör sig vant i sina miljöer, bjuder in läsaren att följa med. Inga övertoner hörs, men under ytan förnimms undertoner av vrede över sakernas tillstånd i ett nordligt landskap som kräver något speciellt av både människor och djur.
Det hela är inte bara mycket sympatiskt, utan dessutom väldigt bra.