Avståndet till den glättiga schlagervärlden är naturligtvis enormt. Dock levererade Mårten Landström vid flygeln ljudkaskader som i intensitet väl kunde mäta sig med Mellos pyrotekniska excesser. Och i det avslutande stycket av Gérard Grisey stämde klarinettisten Bo Pettersson ned ett av sina instrument en kvarts ton, vilket förvisso kunde ge associationer till en och annan icke så skönsjungande popartist.
Programmet med fem verk, tre franska och två svenska, var sammanställt av kvällens franske dirigent Pierre-André Valade, en återkommande gäst hos NEO. Men – jag tjatar – varför inte ett enda äldre, klassiskt verk på repertoaren, när det på NEO:s hemsida påpekas, att det från ”Rameau via Debussy till Grisey går en snitslad bana av lyssnande efter den rätta klangen”.
Rätt eller icke, kvällen präglades av rika klanger. Valade må ursäkta om jag också därvidlag främst uppskattade de två svenska verken.
NEO:s eminenta flöjtist Sara Hammarström har fått Fredrik Hedelins Konsert för flöjt och ensemble sig tillägnad. Den komponerades 2013 inom ramen för ett avhandlingsarbete i musikalisk gestaltning vid LTU. Jag fascinerades av klangmötena mellan flöjter och slagverk. Det var helt enkelt vackert!
Ännu mera klanglig variation blev i Madeleine Isakssons Isär, där hon utvidgar instrumentens ljudbild, ett sökande inspirerat av den elektroniska musikens framsteg. Isaksson är bosatt och verksam i Frankrike sedan 25 år, en mycket konkret connection alltså. Titeln är en språklek: När fadern (isä) hade drabbats av Alzheimer, gick tiden ”isär” för honom.
Båda dessa verk är beställda av NEO och finns inspelade av ensemblen med en enastående ljudbild – samtida musik måste inte alltid upplevas live! I båda verken bidrar också det rika slagverksinstrumentariet till den klangliga rikedomen.
I Satka av Christophe Bertrand (1981-2010) gjorde slagverkaren Daniel Saur ett veritabelt motionspass. Verket innehöll sannolikt fler toner/noter än de övriga tillsammans med infernaliska löpningar i osannolika tempi i de flesta stämmor. Vilken energi, vilket kraftprov i galen virtuositet!