Dana Dragomir
Panflöjt i Juletid
Ackompanjemang på piano av Marcus Fernholm
Luleå Domkyrka, tisdag 19 december klockan 19.00
Musik
Det är 20 år sedan Dana Dragomir slog igenom i Sverige med låten Mio min Mio. Och när hon gästar Luleå Domkyrka med programmet Panflöjt i Juletid finns givetvis denna låt i repertoaren, liksom flera andra låtar signerade Benny Andersson och Björn Ulvaeus.
"Benny Andersson är en av mina favoritkompositörer", låter hon meddela publiken. Och visst, flera av popgruppen Abbas gamla låtar passar för panflöjd. Det blir vi i publiken varse denna afton. Dock inte några av de julsånger som sprängts in i programmet. Franz Schuberts Ave Maria blir en ganska blek kopia i detta sammanhang. Ärligt finns så många oändligt vackrare tolkningar av denna finstämt, sakrala sång än det Dana Dragomir, ackompanjerad av Marcus Fernholm på piano, bjuder på. Däremot flödar tonerna och melodin från panflöjten i Jul, jul, stålande jul men kanske främst i julsångernas julsång O helga natt. Då kan man nästan höra en ljusare baryton med inbrytning av en sopran. Musikaliskt mycket skickligt.
Panflöjten är det rumänska officiella nationalinstrumentet, tidigare av gammal tradition endast spelad av män och då huvudsakligen inom genren traditionell folkmusik. Det är också de rumänska folkmelodierna som bjuder på de största musikaliska upplevelserna denna afton. Här kommer panflöjten helt till sin rätt och Dana Dragomir visar på teknisk skicklighet i sina ekvilibristiska tolkningar. Snabba melodier anpassade helt till instrumentets möjligheter, humor och bredd.
Låten 7 december som hon skrivit själv, tillägnat minnet av hennes pappa, är ett starkt och känslosamt stycke som troligen gjort sig bättre utan ett inspelat ackompanjemang. Skönast är det nämligen när panflöjten och pianot ensamma får fylla kyrkorummet. Och vackrast av allt sista stycket, den rumänska folkmelodin Lärka. Här trollar Dana Dragomir fram fågelkvitter som får tankarna att vandra till gröna sommarängar och soliga skogspromenader. Glatt, omhuldande och omtumlande. Ute väntar decembermörkret, men i Luleå Domkyrka fylls rummet av värme och sommar. Det är en bedrift, om något.