Det är den uppsättningen som nu befinner sig på Sverigeturné och som i fredags gästade Piteå.
Dagerman som var syndikalist skrev pjäsen 24 år gammal 1947 som en kritik mot socialdemokratin som han ansåg vara oskadliggjord av kapitalet i samförståndspolitikens namn. 2013 får hans budskap en annan innebörd. I Olle Janssons regi blir pjäsen snarare ett drama om svek och ekonomisk vinning, en fråga om personlig moral kontra ideal - en moralisk thriller.
Fyra kamrater startar en bilverkstad tillsammans. Ett korporativ. De ska visa sig själva och världen hur socialismen fungerar i praktiken. Men tidigt förstår man att en av dem har en helt annan agenda. Blom går bakom ryggen på sina kamrater och har kontakt med det konkurrerande konglomerat som vill köpa deras bilverkstad, mot att han själv blir föreståndare.
Blom vill klättra i samhällsstegen. Han vill tjäna pengar. Och får att få sin vilja fram manipulerar denna sexistiske man sina kamrater, älskarinna och fru. Han ljuger, skvallrar och skaffar sig hållhakar på sina vänner. Det antyds till och med att han saboterat arbetet på verkstaden för att köra ekonomin i botten och få till en försäljning.
Pjäsen ställer ett antal delikata frågor, lika aktuella då som nu: Direktören som vill köpa verkstaden säger att han lärt sig att uppskatta de dåliga människorna. De riktigt dåliga människorna, utan dem skulle affärslivet inte existera och vinsterna inte hamna i hans fickor. Behövs därmed människor som Blom - eller är han en kompromisslös realist som inser att de aldrig kommer att kunna behålla sin bilverkstad, till det är de för små, har för lite kapital och drivs av ideologi istället för affärslivets principer - äta eller ätas. Så ställs socialismen kontra egennyttan som hotar det gemensamma bästa mot varandra. Är livsuppgiften vi alla fått gemensam eller individuell och vilka handlingar är vi kapabla till för att förverkliga oss själva? Och vad händer inom oss när vi sviker?
Blom kommer inte att ångra sig, trots att människor dör och familjer splittras i hans framfart.
”Mina kompanjoner är nog bra, men de förstår sig inte på affärer. Och så har de principer. Det har jag också. Men mina är bättre.”, låter han meddela direktören.
Och i den absolut tätaste scenen i pjäsen, när vännerna samlats hos Blom och de med lögner och hot, slutligen skriver under försäljningen läggs grunden för akt 2. Den del av föreställningen när Bloms handlingar och dess konsekvenser ifrågasätts av först hans älskarinna och sedan hans bedragna fru. Tyvärr två scener där scennärvaron sviktar hos skådespelarna. Speciellt älskarinnan Inga, gestaltad av Emma Mehonic, har svårt att med övertygelse gestalta sin ånger. Kanske för att Blom, skickligt spelad av Mattias Silvell, aldrig sviktar i Olle Janssons regi. Maktbalansen är hela tiden intakt, vilket ger litet utrymme för motspelare. De spelar nästan uteslutande mot en övertygad betongvägg. Ingenting landar hos Blom för hans drivkraft är egenintresset. Att få älskarinnan i säng, och om inte det går, sin fru. Ett praktarsel med andra ord.
Föreställningens ljudmatta förstärker också obehaget som växer genom föreställningens gång. För vad vore en värld utan medkänsla och empati? Där alla världens Blom får regera. En av många frågor att fundera över sedan ridån gått ned för dess publik.