Med ”Reáktor”, som utspelar sig några decennier framåt i tiden, debuterar Kenneth Haetta som dramatiker. Och Giron Sámi Theáter ger honom utrymme att utforska mediet. Det är spännande.
Inledningsscenen är också gripande. En kvinna i skyddsdräkt i ett skyddsrum blåser upp röda ballonger och talar högt för sig själv. Hon, som heter Sunna, pyntar för ett födelsedagskalas för ett barn som knappast lever längre. Ett kärnkraftverk har nämligen exploderat alldeles i närheten till den 23:e Samekonferensen där Sunna, här spelad av Elina Israelsson, och de två andra i skyddsrummet Biera, Paul Ol Jona Utsi, och Emmi, Sarakka Gaup, deltagit.
Skyddsrummet har begränsad luft och oklara villkor. På grund av vilka de är konfronteras de instängda oupphörligen med konflikter mellan olika samiska intressen som mellan rennäring och energiproduktion. Haettas pjäs tar också upp förhållandet mellan man och kvinna, mellan traditionella värden och en emancipation där kvinnor blir politiker och maktmänniskor. Biera, mannen i gruppen, far till exempel ut mot skoltsamiska och frånskilda Emmi, kallar henne tvärfitta, hora och en massa annat obekvämt.
Det är modigt och utmanande av Haetta.
”Reáktor” spelas på nordsamiska textad till svenska. För en icke samisktalande påverkar det förstås upplevelsen; gestaltningen, både dess förtjänster och sprickor blir tydligare än om en fångas av orden. Stundtals, som i inledningsscenen, är uttrycket knivskarpt, andlöst, otäckt och vackert. Däremellan ordrikt och förklarande, det är som om allt viktigt ska rymmas i samma stycke, men konst är mer än så. Och när dialogen bryts upp, när tysta skrik, varsamma gester, renen antydd i kostym och rörelser, får äga scenen sker förvandlingen till poesi. Manar till eftertanke gör det också när det visar sig att de instängda, även om de låtsas och tror det, faktiskt inte bryr sig om varandra. Det egna tänkta, de egna minnena, tycks viktigare än omsorgen om en annan. I denna instängda miljö hittar överraskande renskötaren Biera sin drömda. Maktkvinnan Sunna säger sig kunna vara hans käresta. Men är hon det egentligen?
Ja, kanske. När paret klätt varandra i de koltar Sunna sytt tar hon Biera i handen - och även om det är hon som tidigare velat ta sig ut medan de andra hållit henne tillbaka - tvekar hon nu, är det kolten som krymper henne? Biera går först, Solen tar emot. Kvinnan kommer sen. Ordningen återställd? Emmi i sin tur står kvar i eldröd klänning. Ett slut oväntat öppet för tolkning.