I ett cirkustält märkt av tid utanför Alf Anderssons tomtemagasin i Juhonpieti, där engelsmän får sin vinterlängtan mättad under andra årstider, har ett riktigt fint teateräventyr tagit plats under några ljusa sommarkvällar.
Mycket ska man vara med om, men att efter en föreställning med Tornedalsteatern få höra publiken ropa "bravissimo" hade jag nog ändå aldrig kunnat tro. Men så kan det gå om man gör djärva val på scenen.
Här handlar det om en akt operagodis och en akt lustspel signerat självaste Mozart – allt genomfört med all den kärleksfulla glädje som i sina bästa stunder kan vara amatörteaterns, uppblandad med professionella skådespelare och sångare. Här sjunger alla med sin egen röst. Skolad eller inte, känslan hörs och känns lika starkt i båda fallen. Att man sen ryser lite extra när sopraner som Johanna Lehesvuori eller Carina Stenberg når upp till sina högsta höjder är bara bonus.
Som en Tingeling inleder Susanne Rantatalo det hela som en svartklädd liten ivrig cherubin. Sen myllrar det hela igång och vi ser flera av operakonstens kändisar passera förbi.
Andra akten bjuder på lustspel med en argsint men godhjärtad direktör, spelad av Ingemar Raukola – en favorit – och en passionerad och lättjefull Mozart som görs av David Forsberg med den äran. Resten av ensemblen går inte heller den av för hackor och som bladvändare till pianisten Iveta Calite sitter Tornedalsteaterns riktiga direktör Carina Henriksson, hon som fört operan till norr. Lite förvecklingar förstås – handlingen är inget särskilt att orda om. Här handlar det om andra kvaliteter.
Underbart är som bekant kort. Den här lyckan varade under tre kvällar.