Heide Krönlein föddes 1940 i Berlin där hon också växte upp. Hon drabbades naturligtvis hårt av andra världskriget, ett öde hon delar med miljoner människor och något som kommit att påverka hela hennes liv, vilket hon bland annat berättat om i boken Flickan från Berlin (Black Island förlag).
Trädgården, känd som Heides lustgård, har ofta förvandlats till en mötesplats och ett rum för dans, samtal, musik och kultur. I Mitra Sohrabians film ser vi bland annat regissören och dramatikern Suzanne Osten ta plats i en av solstolarna för ett filosofiskt samtal om det lilla och det stora livet. Utanför filmens värld har vi genom åren kunnat se dansföreställningar i samarbete med Dans i Nord. Dessutom har hon generöst delat med sig av sina fantastiska fotografier av trädgårdens hela dramatik; närgångna bilder på insekter, drömlika fjärilar, ivriga humlor, spindlar, exploderande fröställningar, ståndare och pistiller – utan tvekan hjälper Heide Krönlein oss att se livets förunderlighet.
I Mitra Sohrabians film tar Heide Krönlein plats med all sin drastiska humor, sina funderingar, sin älsklingsmusik och sin vilja. Viljan som leder henne vidare, som får henne att måla, odla, tänka och skapa på många olika sätt. I fragment berättar hon sin livshistoria, resten formar sig till en intagande impression av infall, tankar, bilder, funderingar. "Livet är en liten kort dröm, en chimär som vi rör oss i och sen tar det slut. Ändå är det allt och till skänks", formulerar Heide Krönlein sin visdom. Kring detta har Mitra Sohrabian skapat en tilltalande form i sin film.