För ett par år sedan kom Yan Liankes ”Drömmar om byn Ding” ut på svenska i Anna Gustavsson Chens översättning. Det var skrämmande läsning om hur jakten på pengar helt fick överhanden. De fattiga bönderna blev som galna. Det enda som räknades var hur mycket man lyckats samla på kistbottnen, och så omsorgen om den egna familjen. Konfucianismen har fortfarande ett hårt grepp om den kinesiska föreställningsvärlden, Yan Lianke lät sina karaktärer gå så långt som till att gifta ihop redan döda ungdomar och för att ge dem ett gott liv i världen efter denna fylldes kistorna inte bara med pengar men även med allsköns bråte. Det som var så obehagligt med Drömmar om byn Ding var att berättelsen låg så nära verkligheten. Handlingen kunde varit hämtad ur nyhetsförmedlingarna, AIDS-spridningen som berodde på handeln med blod, sjukhusen som ville ha betalt i förskott, korruptionen...
Därför var det med närmast bävande förväntan jag började läsa Lenins kyssar, även den tolkad till svenska av Anna Gustavsson Chen. Men i den här mycket tjockare romanen har Yan Lianke skruvat till det betydligt mer. Problemställningen är densamma. Utbildningsnivån är låg och klasskillnaderna så stora i Kina att det är alldeles för lätt att lura alldeles för många. Bara man viftar med lite papperspengar framför näsan på den fattige och illitterate kan man få honom eller henne att göra närapå allt. Och traditionen att inte berätta om tidigare katastrofer och misslyckanden för den unga generationen kostar. Att föräldrarna inte berättat om Stora Språngets svält, kulturrevolutionens terror eller händelserna på Himmelska Fridens Torg 1989 har skyddat barnen från att försäga sig och därmed sluppit att hamna i onåd. Ingen har ju kunnat förutsäga hur tidigare händelser kommer att tolkas och förstås av nya byråkratiska skikt. Men det har lämnat fältet öppet för naivitet, ingen kan lära av historien eftersom den sanna bilden är okänd för de flesta.
Yan Lianke har byggt sin roman kring en fiktiv by med krymplingar. Byn låg avsides, invånarna få och så svåra att kategorisera att de hamnade utanför alla regimens register. Men nu, nu hittar en byråkrat med karriärambitioner dit och kommer på hur han ska slå mynt av dessa människors talanger. På grund av sina handikapp har de utvecklat oanade talanger. Blinda som hör bättre än jakthundar, enbenta som kan hoppa flera meter, döva som inte reagerar på dynamit. Det blir en show som turnerar runt hela Kina. Pengarna strömmar in. Byråkratens plan är att samla in så mycket pengar att det räcker för att köpa tidernas främsta attraktion. Han tänker bygga en vallfärdsort på Andarnas Berg. Människorna ska strömma och betala för att se – Lenins lik.
Intentionen i berättelsen är att blottlägga hur jakten på rikedom krockar med humanism. Byråkraten hade inte tänkt sig personlig rikedom, bara att klättra i hierarkin, att bli historiskt odödlig. Men andra som ser alla sedlar efter var föreställning gör sig egna framtidsvisioner, för egen del. Girigheten och hänsynslösheten välter hela projektet, allt slutar i katastrof och kaos. Författarens ambition att i en satir visa hur groteskt det kinesiska samhället fungerar får en kanhända oväntad sidoeffekt. Genom den uppskruvat överjordiska elakheten blir det lättare att se att det inte bara är i Kina som människor utnyttjas och luras.