Kluvet när Granta spökar

Granta 4 ägnar sig åt spöken och släpps runt halloween eller allhelgona som egentligen är mycket värre om man tänker efter, tortyr och martyr.

Foto:

Kultur och Nöje2014-10-29 07:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Odelat förtjust i uppslaget är jag inte, bara tanken att Sarajevos minnen samsas i någon slags kontext med en spöknovell av mästar King är lite stötande. Det är första gången jag läser honom, och visst kan han hantverket, det är mer än tydligt, men tematiken?

Janine di Giovanni skriver från Sarajevo på ungefär en generations avstånd, letar en ung pojke Nusrat som hon mötte förra gången, en romsk pojke vars bägge föräldrar dog i kriget. Liksom ungefär 11 000 andra belägrade. Europa i nationalismens skugga, enbart i Sarajevo kostade den 1598 barn livet.

Robert Macfarlane gör den mest bestående prestationen. Hans skildring från Fens i Norfolk är fantastisk nutidsetnologi. 3 000 kvadratkilometer märklighet, ett uppodlat lågland med så bördig jord att extrafingrar växte ut på den som tog den i sin hand, skriver Macfarlane. Reportaget från de enstaka småbönder som ännu står mot storproduktionens rationalisering borde stå framför varje medelmåtta som skriver Country Noir i Sverige. Alldeles levande människor, alldeles trovärdigt skildrade utan bjälkar i författarögat. Helt nytt dessutom, som en exotism mitt i världsdelen som är så trött på det urbana.

Ulrika Kärnborg och Sara Stridsberg befinner sig båda på amerikanska kontinenten, den förstnämnda i resterna av den märkliga utopi (Paraguay) som Nietzsches syster en gång levde i, den senare i en vanlig amerikansk spökstad. Hyggliga bidrag, men inte anmärkningsvärda.

Den förre marinsoldaten Phil Klays novell handlar om en soldat som återvänder från krigets Irak med sina demoner och minner, ett litet mästerverk, grafiskt skarpt, kort, ovedersägligt.

Mest förbryllad blir jag av Aase Bergs och Fredrik Sjöbergs överarbetade och ansträngda bidrag Vladimir Putin tror inte på spöken. Litteratur som konstruktion, varje rad försöker övertrumfa den förra med ännu djärvare tvister, tills alltsammans låser sig. Två storbegåvningar i samma text är uppenbarligen en för mycket.

En helt egen läsning förstås, det finns fler bidrag. Men till sist en del uppmärksamhet på Kristina Lundholms bidrag, ett utdrag ur romanen ”Hemsökelse” som kommer nästa år. En norrbottensdebutant, och kanske får ropet efter liv i Country Noir här sin förlösning, en sväng genom fylleliv och annat liv i kylan och mörkret, full av löften.

Tidskrift