Veckan då det skapas rum för alla att känna sig trygga i och vara den en är (och så lite festligheter såklart) är här. I år har Luleå Pride likt många andra evenemang behövt ställa om för att inte ställa in och istället för att samlas på stan under lördagskvällen sitter vi i stugorna och följer fotokonstnären Freja Lindberg från Stockholm som konferencier och får bland annat se den forna idoldeltagaren Ellie Lilja från Norrköping uppträda.
När jag såg lördagkvällens programpunkter kunde jag inte undgå att känna en uns av besvikelse över bristen på en större mängd lokala människor. Jag hade velat se queera norrbottningar som fick ta plats under ett Pride som ändå främst ska delas med just det, norrbottningar.
När jag sedan förstår att det inte är en livesändning utan en förinspelad, och klippt sändning, späs besvikelsen på ytterligare. Finns det inte viss tyngd i att det är just live, här och nu, från en dator till en annan när syftet delvis är att få folk att känna sig mindre ensamma under ett Pride där mötesplatserna är begränsade?
Men när Freja Lindberg äntrar skärmen så suddas min skepsis bort en aning. Hela hennes uttryck utstrålar en konstnärlighet med en tydlig poetisk ådra som känns stärkande i sammanhanget. Hon talar om att leva som queerperson, ger kritik till "queera skildringar" och det känns. Freja Lindberg ber inte om ursäkt för något och jag tror på varenda ord.
Och när Ellie Lilja går på scen, rakt up och ned med sin gitarr, njuter jag. Det är kanske inte gitarrackompanjerande ballader jag längtade efter en pridelördag, men det är starkt och bra. Ellie Lilja kan sin grej och hon gör det bra.
Det förinspelade formatet, repetitiva reklamerna och bristen på lokal förankring gör att jag önskar vissa ändringar, men vem gör inte det i tider som det här? Och även om jag inte tycker att det är det bästa en hade kunnat göra av situationen är jag glad att det hände och att det finns ett engagemang för HBTQI-communityt i Norrbotten som ingen pandemi i världen kan ta kål på.
Nästa år ser vi fram emot tioårsjubileum med ett samhälle som står stadigare på fötterna, i alla bemärkelser. Tills dess står vi enade tillsammans tills det att varje dag är fylld av acceptans, respekt och valmöjligheter för alla människors rätt att vara den en är.