– Jag talar ogärna med människor längre. Får inga vettiga svar, bara ett svart mumlande. Tomten riktade sina ord mot fötterna till, men pratade inte alls med de samiska näbbskorna, dem han lindat med färggranna skoband, helgen till ära. Utan med huskatten som gick vid hans sida genom natten, en gråspräcklig kattgubbe, alldeles intill nämnda skor. Och katten svarade: som du vet avskyr jag pladder, sedan länge tiger jag också, utom i ditt sällskap. Tiden behagar mig inte. Kan vi inte gå in förresten, det här höstvädret under själva julen gör ju ingen trampdyna glad. Jag kom just på en liten frågesport, du kommer snart att se vart svansen pekar. Den här gången är det jag som frågar, gran och fur, jag har svåra frågor på lur, rimmade katten, otillständigt vitsig. Och tomten lyssnade, lättad att slippa ansvaret.
1
”Där vi värma opp/ frusen liten kropp/ med att plocka korn ur nejlikblommans knopp/ runda pepparkorn,/ runda pepparkorn,/ katten blåser i silverhorn.”
Jaja, barnvisan förstås, den kunde ju alla förr, mumlade tomten. – Jo, men min fråga, svarade katten, är vem som skrev in den här ramsan i en dikt? Som kom till när han låg och drömde att han var barn igen och lekte upp på Jönköpingsvallen. Kråkan frös och katten blåste horn, det du. Och det var förstås inte Lennart Hellsing.
2
”Det var en gång en mjölnare som inte lämnade mer av gods och guld efter sig till sina tre söner än sin kvarn, sin åsna och sin katt.”
Mmm, myste tomten, men han klarade sig hyggligt ändå, vill jag minnas, katten menar jag. Har man bara bra på fötter tar man sig alltid fram, även i blötväder.
3
Den här dikten är gammal och heter helt enkelt ”Kattorna”, men bokens titel är lite mer åt det botaniska hållet, men knappast hade Linné godkänt klassifikationen. Tomten kunde inte förstå varför katten plötsligt log lite ondskefullt.
”De tunga lårens päls av magiskt gitter/ är full. Ett skimmer som av guldsand spritter/ ur sekelsömnens drömmar utan slut. ”
4
”Jag har en lyckokatt i famnen/ den spinner lyckotråd./ Lyckokatt, lyckokatt,/ skaffa mig tre ting:/ skaffa mig en gyllene ring….”
Det mest kända fotografiet, du har säkert sett det, visar författaren med en katt i famnen. Hon verkar lycklig, katten också, men hon är olyckligt rosig om kinderna. Katten spann säkert, men om en kort framtid.
5
”Den randiga katten spetsar öronen/ Den randiga katten hoppar ner från sängen./ De svarta ränderna smyger mot dörren./ De spetsade öronen hör steg i trappan./ De vidgade pupillerna ser någon komma./ De svarta ränderna skjuter rygg.”
Även den diktaren brukar posera med katt, utbredd över axlarna vill jag minnas. En underfundig skribent, lika djup, frihetlig och överraskande som sin katt. Som nog såg till att husse också skrev en dikt om hur man bör öppna en viss delikatessburk i riktning mot havet.
6
”Den saltaste katten i världen/ är Tullius Tomson O´Hoj/ Han seglar på alla sju haven/ Han sover i hövdingens koj./ Hans ögon är fyrar som glimmar/ i Havets förvillade natt/ Hans klor är de vassaste knivar/ ty han är en sjörövarkatt.”
Fint med rimmad meter, apostroferade tomten, det blir som i psalmverser, varför jag nu tänkte på det, men det var nåt med rim och rytm hos den där författaren, hm, ja, sångbart liksom.
7
Bra, då går vi vidare med en bön, när vi är inne i det liturgiska och farstun samtidigt, det här är ganska svårt, tror jag, svarade katten, själv grundmurat sekulär.
”Herre,/ jag är katten,/ Det är inte alls så/ att jag har något att be Dej om - / Ånej!/ Jag ber inte någon om någonting men/ om Du så där händelsevis i någon himmelsk lada/ skulle råka ha en liten mus/ eller ett fat fet mjölk/ så vet jag förstås en som inte skulle säga nej.”
8
”Man tror inte att en katt är musikalisk bara för att han sitter så stilla, medan han lyssnar till fågelsången.”
En bra fråga i en bok som kom ut 1933 och inte främst handlar om katter, men är läsvärd ändå. Mycket passion och resor, modernt och feministiskt skrev hon oftast, inte så omtalad längre.
9
”Han kommer in från skogen med ett outgrundligt uttryck/ Han var varit nere i sorkarnas underjordiska städer,/ och en källarlukt häftar vid hans päls,/ en svag doft av mögel och sporer…Han kan krympa sig till ett nattfly,/ smyga fram i viskande ljudlöshet,/ och burra upp sig till en lappuggla,/ fastspikad i trädets topp med vaksam blick…”
Aha, predikantpojken! Tomten log glatt och igenkännande. Jo, jag kände släkten också, liksom diktaren, ofta en hög och predikande ton hos dem, förkunnande liksom. Bra dikt förresten, hemlandstoner.
10
”Det var en stor, svart katt med en vit fläck i bringan. Håret låg slätt och blänkte i solskenet. Klorna voro indragna, och ögonen voro jämngråa med bara en liten, smal springa mittpå. Katten så genombeskedlig ut. - Nog vet jag var tomten bor, sade han med låg röst, men inte är det sagt, att jag vill tala om det för dig. – Kära Misse, du får lov att hjälpa mig sade pojken, ser du inte hur han förtrollat mig?”
Sådär var det inte, genmälte tomten. Jag bara sa åt honom att skärpa sig lite och inte fnatta runt på hög höjd och plåga skolbarn med långdragna lektioner. Kände du förresten katten, frågade han tankspritt?
– Det är du som har evigt liv, jag har bara nio, svarade katten avmätt, och till det talet kommer man alltid.
– Allt är en gåta, suckade tomten framför öppenspisen där de slagit sig ned, även för mig som levt i tusen år och mer, jag läser dikter och hör på citat medan världen larmar. Jag tycker mig förstå att du menar att katter är livets mening?
– En ledande fråga att ställa till en katt, svarade katten, men så här: katter tydliggör de frågor vi aldrig finner uppenbara svar på. Utom här när vi tävlar om citat förstås. Mer än livets mening klargör de livets gåtfullhet. Som ett slags svar. Men du verkar aningen dyster, så vi tar en liten tröstefråga:
11
”Satt en katt/ på en sten/ inte långt från Flen/ Kommer hund,/ful och stor,/sätter sig,/ stirrar glor. /Öppnar katt/ rosenmund,/ väser mot/ otäck hund. /Springer hund,/ rädd och feg/ springer med/ raska steg.”
– Haltande, men vacker ändå, log tomten och betraktade kattens avsmalnande ögon, allt djupare, allt svartare. Flammande som midvinternatten i brasans sken. Kanske finns det svar på allt ändå?
FOTNOT: Vill du delta i jultävlingen där sex bokpaket lottas ut? Skicka ett vykort med rätt svar till Norrbottens-Kurirens Kulturredaktion, 97183 Luleå eller via epost: kultur@kuriren.com senast 2 januari 2020.