Från vårväder i Palma till ett vintrigt Jokkmokk. Kontrasterna är stora mellan Jakob Hellmans nuvarande hem på Mallorca, och det Norrbotten han vuxit upp i och snart ska besöka. På torsdag spelar han på Folkets hus i Jokkmokk, en spelning på hemmaplan för flera av bandmedlemmarna.
– Det blir roligt att ses, det blir en skön kväll, säger Jakob Hellman, som själv kommer från Vuollerim.
– Jag har bott där från att jag var noll till att jag var 15. Då är man rätt präglad. Jag spelade i mitt första band där. Jag tror det påverkar en ganska mycket att bo i ett mindre samhälle, där man får utrymme att gå sin egen väg ett tag innan man jämför sig med andra.
Med sig på scenen har han även gästartisten Magnus ”Kitok” Ekelund från Jokkmokk.
– Vi håller ihop ganska mycket, han har varit turnéledare under hösten och ständig gästartist. Det vi spelar nu blir en förlängning på turnén, men jag tror att pratet kommer bli mer avslappnat och mindre uppstrukturerat.
Det är 30 år sedan debutskivan ”… och stora havet” släpptes, vilket har uppmärksammats under höstens turné. Namnet ”Äntligen borta – i stället för 30 år: Alltid” har öppnat upp till både frågetecken och spekulationer.
– Vi har haft den som en öppen titel. Det kan betyda olika saker, antingen att man kommer tillbaka eller slutar. Nu börjar det luta åt att komma tillbaka.
Hur har turnén varit?
– Det har gått jättebra med bandet och det har känts bra. Det var rätt nervöst innan för jag hade bestämt själv vad jag skulle säga. Jag har pratat lite mer än jag brukar göra. Jag har berättat lite grann om mig själv, hur jag kommit fram hit till 30 år efter min enda skiva.
Vad berättar du då – vad har du gjort de senaste 30 åren?
– Jag berättar inte om allt jag har gjort, det har jag redan gjort i all oändlighet. Att jag inte kunde göra någon ny skiva, att jag försökte spela in en ny skiva ganska direkt. Jag var för mycket själv tror jag, och skulle bestämma hur det skulle vara, säger Jakob Hellman och fortsätter:
– Det jag tror är annorlunda nu är att jag har släppt in andra, frågat vad de tycker och lyssnat på förslag. Vi har inte gett ut något än, men vi har spelat in med bandet precis före jul och ska in i början av mars igen.
Så det blir en ny skiva?
– Det kommer det att bli ja.
Hur känns det att släppa en skiva nu 30 år senare?
– För mig känns det inte så speciellt konstigt att det är 30 år senare. Jag har ju umgåtts med mig dagligen, gjort låtar och spelat in dem. Det är nog konstigare för andra som inte har hört av mig. Om det blir bra och man känner sig stolt över det så blir det nog en slags lättnad.
När skivan kommer låter han bli osagt, han vill inte lova för mycket menar han.
– Jag hoppas kunna släppa någonting det här halvåret. Inte en hel fullängdare, men en låt. En hälsning, en början.
Men först ser Jakob Hellman fram emot att återvända till Jokkmokks marknad, som han själv besökte varje år som barn.
– Jag minns att det var kallt. Man kommer ihåg sådant, typ marknadsgodis man försöker äta fastän man fryser. Och att det är skön stämning, det luktar rökt, man gick runt där och mina föräldrar köpte en renfäll som vi skulle ha på utflykt.
Det blir en sväng på marknaden även i år och kanske får någon souvenir följa med hem till barnen.
– Men ingen renfäll, det blir för tufft att ta med sig i handbagaget. Förresten måste man lagra den på ett bra sätt har jag upptäckt. Och man behöver inte en renfäll på Mallorca helt enkelt.