Kulturdebatt
Det jag ger uttryck för i min krönika är framför allt behovet av en dialog med länets kulturarbetare och att det redan befintliga kulturlivet, de människor som redan bor och verkar här, inte får glömmas bort i kulturdebatten som lyfter behovet av kultur för att locka ny arbetskraft till de nya industrierna. Inte minst för att de kulturella uttrycken är en del av det demokratiska samtalet med en plats för medborgare att ge perspektiv och åsikter rörande den stora expansionen i Norrbotten som påverkar befintliga livsmiljöer för de som bor i norr.
Jag betonar mycket tydligt att norrbottningarnas önskemål om ett rikt och varierat kulturliv till innehåll och form INTE alls skiljer sig från invånarna i resten av landet. Snarare att det redan nu finns en efterfrågan som också måste komma till tals.
I kulturprogrammet "Sverige" i SVT den 19/11, som Björn Diamant hänvisar till, finns mycket riktigt en mycket bra intervju med teaterchef Gunilla Röör om framtida utmaningar för länets kultur, men också ett reportage från Gällivare där hela utgångspunkten är att det knappast finns någonting att göra för kulturintresserade efter klockan 17. Och eftersom bilden av ett bistert kulturliv i Gällivare var det som presenterades kan nog de som aldrig vänt näsan norrut fått en djupt olycklig bild av en närmast obefintligt kulturscen i hela länet. En bild som bekräftar en viss berättelse om Norrbotten och därmed också den del av kulturdebatten jag problematiserar.
I min krönika är jag mycket tydlig med kulturens betydelse nu och i framtiden, men lyfter behovet av att debatten inkluderar alla – även de som redan valt att bo och verka i denna del av landet. Det är inget motsatsförhållande till en expansiv kulturpolitik. Snarare tvärtom.