Föreställning
Mänskligheten – Föreställningen om oss själva
Av och med Fredrik Lindström
Kulturens hus onsdag 15 december, klockan 20
Och det är inget liten ämne denne folkkära lingvist, programledare, författare, komiker och filmregissör tar sig an när Fredrik Lindström fördjupar sig i mänsklighetens egenskaper. Och nej, vi behöver inte vandra genom Dantes inferno – istället bjuds en föreställning om oss själva i en blandning mellan stand up komik och ett TED-talk likt Hans Roslings hyllade föreläsningar, men utan statistik.
Och det är roligt. Fredrik Lindström har förmågan att göra fullständigt galna liknelser för att förklara ett mycket komplicerat resonemang om evolutionens betydelse för mänskligt beteende. Som varför man ljuger för sin naprapat och varför invånare i ett sekulärt samhälle som Sverige inte längre anser sig behöva en Gudstro när det finns vaccin, konstbevattning, drönare och bredband. Men precis som människor på 1800-talet vände sig till Gud kanske vår tro på demokrati och mänskliga rättigheter är vår nya religion. Ett religionsskifte som besvarar nya samtidsfrågor, men kanske aldrig kan ge svar på sannolikheten att just vi som vandrar på vår jord idag har fötts.
"Vi är alla beroende av perfekta samlag långt tillbaka i tiden – det handlar om en chans på en halv miljon för att just ni skulle födas", betonar Fredrik Lindström.
En stor del av hans monolog berör sedan vår likhet med djuren där one-liners staplas på varandra. För det går undan när ormen, hunden och apan tar över den mänskliga hjärnans logik och minne. Många av referenserna är också tidsmarkörer som nog kan gå en yngre publik förbi, som en lång utläggning om GB-glassen Storstruts storhetstid på 1970-talet.
Stundtals lite tröttande med skämt under bältet och det smått uttjatade ämnet om svenskarnas förhållande till alkohol. Lingvisten Fredrik Lindström gör förvisso publiken uppmärksam på att "fyllegrej" inte finns på något annat språk. I andra länder, menar han, gör man ingen åtskillnad – en människa kan både vara rationell och göra fullständigt galna saker medan vi i Sverige skyller på alkoholen när vi egentligen släpper fram känslor.
Slutligen knyts denna kavalkad av one-liners och osannolika, underfundiga liknelser ihop till en tes á la Lindström. Det vill säga att vi lär oss att bli människor i mötet med andra och att vi alla är medskapare till den stora föreställningen om oss själva. Tankvärt, minst sagt.