De kommunistiska grupperingarna som blommade ut då var inte tusen, men många.
De förökade sig dock genom delning. De kommunistiska aktivisterna blev inte så många fler efter 1968.
De delade upp sig och hade egna tolkningar av denna ideologi. Och de var många: marxism, den yngre Marx, den äldre Marx, leninism, marxistleninism, stalinism, trotskism, maoism.
Protesterna mot USA:s krigföring i Vietnam var drivkraften i vänstervågen. Vågen kulminerade vid 70-talets mitt.
Med krigets slut, och de kommunistiska partiernas utveckling mot sekter, gick luften ur vänstervågen. På det reagerade dess aktivister olika. En del behöll sina vänsterpolitiska ideal i större eller mindre omfattning eller tog med dem i andra sammanhang. Men en del övergav dem, ja bytte till högeråsikter.
Om detta överlöperi, dessa renegater, där forna svenska kommunister bytte ståndpunkter till att gå högerut på politiska skalan handlar boken Omprövningar.
Mer bestämt är det omständigheterna när sex ”68:or”, som Lars Gustafsson, Håkan Arvidsson, Klas Eklund, Göran Rosenberg, Bo Gustafsson och Svante Nordin, gick från extrem vänster till olika grader av politisk mitten/höger. Att bara män är med i studien kan kritiseras.
Först beskriver författaren de sex undersökta männens åsiktsmässiga utveckling. De skiljer sig åt en del, även om ramen är rörelse från vänster till höger.
Författaren Lars Gustafsson är ett specialfall som en fri intellektuell. Han rör sig snabbt och långt åt höger och hamnar 80-talets första år i högerlägret med Svenska Arbetsgivarföreningen.
Håkan Arvidsson rör sig också långt åt höger, men långsammare och via ett vurm för det töjbara begreppet civila samhället.
Klas Eklund har ett ekonomiskt fokus, men en del ingredienser består som synen att tillhöra en elittrupp, ett avantgarde. Eklund landar hos socialdemokratin, på dess högerkant. I S hamnar också Bo Gustafsson.
David Brolin ger sig på en del förklaringar till överlöperi och renegatskap.
Ingen enskild förklaring ger hela svaret: generationsförklaringar, elitism, nyliberal våg, ledarkult. Apropå det kan Göran Rosenberg sägas ha bytt från Mao till mediemogulen Jan Stenbeck.
Boken är läsvärd och serverar svenska politiska historien åren från 1968 i beskrivningarna av de sex männens åsiktsförändringar.
I några textdelar är det lite snårigt, men de tillhör undantagen. En politiskt intresserad person har behållning av boken.