Böckerna ingår i en triologi, vars tredje del, The Mirror and the Light publiceras på engelska nästa år. De två första böckerna i serien har båda renderat henne det ansedda Booker-priset, och hon är den första brittiska författare, som lyckats erövra priset två gånger.
Mantels trilogi skildrar dramatiska händelser under kung Henrik VIII:s epok. Han regerade 1509-1547 och hann med hela sex äktenskap. Liksom den samtida svenska kungen Gustav Vasa bröt han med påven och tog makten över kyrkan och dess stora rikedomar. För Henriks del var denna engelska reformation också nödvändig för att han skulle kunna skilja sig från sin första drottning Katarina och gifta sig med den unga och vackra hovdamen Anne Boleyn, som förhoppningsvis skulle skänka honom en son. Men han måste dessförinnan göra sig fri från påven, som vägrade upplösa äktenskapet.
Anne Boleyn lyckades inte heller ge Henrik någon son och äktenskapet blev så småningom olyckligt. Kungen förälskade sig på nytt i en annan ung hovdam vid namn Jane Seymour, och hon blev hans tredje drottning. Men först måste han bli kvitt Anne, som anklagades för skörlevnad och till och med blodskam. Hon avrättades 1536 tillsammans med ett antal män av hög börd, vilka påstods ha haft otillbörliga förbindelser med drottningen.
Huvudperson i romanserien är Henriks hårdföre sekreterare Thomas Cromwell. I Wolf Hall, som kom ut på svenska förra året, skildrar Mantel hur Cromwell på ett avgörande sätt bistår kungen i hans kamp mot påven.
Nu i vår finns den andra boken i trilogin tillgänglig på svenska med titeln För in de döda i en lysande översättning av Jesper Högström. Denna roman på drygt 400 sidor skildrar intrigspelet vid hovet från Cromwells synvinkel under åren 1535-1536. Boken slutar med ett blodbad, Anne Boleyn och hennes påstådda älskare halshuggs med svärd.
Romanens största förtjänst är enligt min mening det njutningsfulla språket. Somliga avsnitt kan läsa som prosapoem: ” England om vintern: snön som täcker fält och slottstak, bäddar in takpannor och gavlar och glider tyst över fönsterglaset; som fodrar de djupa hjulspåren, väger ned ekens och idets grenar, låser in fiskarna under isen och fryser fast fåglarna vid grenen.” Översättaren Jesper Högström är värd allt beröm för att han lyckats väva en elegant och passande svensk språkdräkt till denna 1500-talsskildring.
Thomas Cromwell är en kallhamrad uppkomling, en smedson som avancerat till att bli kungens förtrogne men som får stå ut med oförskämdheter från snorkiga högadliga hovmän. Han går lojalt kungens ärenden, han är skoningslös mot sina fiender och vet att makt är rätt. Om Anne eller hennes påstådda älskare är oskyldiga verkar inte intressera honom. Alla kan offras i kungens och rikets namn. Men han kan också rädda en vän från schavotten, och han är klar över att han själv snabbt kan mista sin makt och sitt liv. (1540 lät Henrik avrätta honom.)
Mantels berättelse är full av små episoder, det är en sorts privatiserad vindlande historieskrivning där smått och stort verkar lika viktigt eller oviktigt. Det vimlar av gestalter, personförteckningen upptar 75 namn, och om man inte är väl bevandrad i engelsk 1500-talshistoria, kan man lätt gå vilse bland alla hertigar, earlar och hovdamer. Kanske måste man vara britt för att förstå att Mantel belönats med dubbla Booker-pris.