En stor liten bok om en mamma som dricker

Finstämd roman. Lina Stoltz har skrivit en finstämd roman om att växa upp som barn till en alkoholiserad mamma, menar Kurirens recensent Elin Ruuth.

Finstämd roman. Lina Stoltz har skrivit en finstämd roman om att växa upp som barn till en alkoholiserad mamma, menar Kurirens recensent Elin Ruuth.

Foto: Foto: Katarina Nilsson

Kultur och Nöje2014-03-21 05:41
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Imorgon är allt som vanligt

Lina Stoltz

Rabén&Sjögren

Ny bok

Lina Stoltz framstår för mig som en mycket ambitiös författare. Hennes kraftprov består inte i att skriva långt, utan att rymma något stort i ett litet format. Att förenkla utan att banalisera. Hon gjorde det med Kalevala berättad för alla åldrar år 2007, där hon krympte det finska nationaleposets femtio sånger till 126 barnvänliga sidor. Och hennes nyutkomna Imorgon är allt som vanligt framstår på sätt och vis som en lika stor bedrift.

Romanen, någonting mellan en barn- och ungdomsbok, handlar om elvaåriga Lilian och hennes stora hemlighet: Mammans drickande. Under ett par veckor kring lucia får läsaren följa med in i flickrummet, där dörren smälls igen och förblir stängd. Inga trevande knackningar, inget argt eller ängsligt föräldratramp där utanför. Ingen som kan lösa upp knuten i Lilian. När mamman dricker är hon bara inte där. Pappan är borträknad och läraren Viktor välmenande men otillräcklig. Lyckligtvis finns två allierade storasyskon och kompisen Nina, som kanske, kanske kan erbjuda en stunds asyl från verkligheten.

Stoltz vågar sig nämligen på detta tunga perspektiv: Att inte alla alkoholister blir friska inom ramarna för en stor liten bok. Trots att de har barn som behöver dem, trots att de förstör så fruktansvärt mycket. Låter det bekant? Jo, verkligheten ser ju ofta ut så. Ungdomslitteraturen, mer sällan.

Imorgon är allt som vanligt sätter sig inte in i den drickandes psykologi, skildrar ingen bakgrund eller andra förklaringar till familjens situation. Jag ser det som ett av många uttryck för Stoltz lojalitet med barnet, huvudpersonen som ofrånkomligen fokuserar på här och nu. Det är en tillvaro full av skam, sorg, ilska och kanske främst rädsla. Ögonblick av bottenlös omsorg och oro, och den farliga, berusande glädjen när det verkar som att mamman kanske kan komma nykter till skolans luciatåg trots allt.

Lina Stoltz har skrivit en finstämd roman som bör kunna vinna gehör hos alla möjliga åldrar, trots – eller på grund av – sitt enkla, raka tilltal. Och för de hundratusentals barn som lever med (minst) en alkoholiserad förälder, kan detta bli en skarpt betydelseladdad läsupplevelse.