Hur skarpa är minnesbilderna, har de rakbladsvassa kanter eller rosaskimrande filter? Slutade det lyckligt?
Kanske finns det någon som ännu väntar, fantiserar om den uppslukande, underbara, närande och förtärande känsla som beskrivits av alla från Sapfo till Cat Stephens. Och nu Sandra Beijer, romandebutanten som sedan flera år skriver en av landets mest lästa bloggar med över 170 000 besök per vecka. Hon är alltså redan en luttrad stilist med hängivna beundrare, inte minst bland de tonåringar som lär vara debutens primära målgrupp.
Den offentliga dagboksformen, korta, avgränsade stycken med fokus på dagarnas mest skimrande särdrag och ögonblick, präglar också Det handlar om dig. Samtidigt är det verkligen en avvägd roman, och en väl utförd sådan, om den första kärlekens evolution och anatomi.
Som titeln antyder är historien skriven med ett du-tilltal, där duet är den 15-åriga berättarens jämngamla kärleksintresse. En ”pojke på 183 centimeter med beniga höfter”, mjuk t-shirt och världens vackraste ögonfransar.
Över några månader får läsaren följa deras relation, från första mötet till en tänkbar brytpunkt. Med en hel del gupp, tvära svängar, tvärnitar och adrenalinrusiga raksträckor på vägen förstås. En av Beijers stora talanger är att, med få tecken, lyckas komprimera och sträcka ut tid och skeenden. Så får hon den korta tonårsromansen att kännas som att den pågår en halv evighet, som att dessa veckor på parkfestivaler och mellan pojkrumslakan är vad hela livet syftat till och strävat mot. Eller, kanske inte ändå? Kanske är det värt att lyssna till den pockande drömmen om något mer, något större. Rösten som säger: Tänk om detta inte är DET, trots allt?
Klart att den första kärleken måste vara stark. Som regel tävlar den nämligen i en tung och brutal viktklass, mot våra samlade, hoppfulla drömmar om hur livet ska te sig, när det börjar på riktigt. När vi flyttar till Paris och skriver poesi på uteserveringar, med randig tröja och nya äventyr varenda kväll i veckan. Sandra Beijer tar mig tillbaka till en tid när gränsen mellan föreställningsförmåga och faktisk, sannolik framtid var obefintlig. När hjärtat kunde dö och återuppstå inom loppet av två sms, och bergochdalbanan aldrig stod stilla. Åh vad jag gillar henne för det. Men efter avslutad läsning är det rätt fint att känna fast mark under fötterna igen. Det handlar om självbevarelsedrift, också.