Detta för att slippa fattigdom, förtryck från överheten, odemokratiskt styrelsesätt och religiös likriktning. Och det var i USA man sökte ett bättre liv.
Lennart Pehrson har utkommit med boken Den nya staden, om Chicago. Den är andra delen i en serie som handlar om svenska utvandringen till Amerika (USA).
Chicago kom att i slutet av 1800-talet vara den näst största svenska staden efter Stockholm, i svenska invånare. Cirka 45 000 svenskar och mer än det dubbla om barn födda i USA med minst en svensk förälder räknades. Nästan fem procent i miljonstaden Chicago var svenskar åren runt 1900.
Chicago var den stad i världen som då växte snabbast. Från nästan noll i början av 1800-talet, då indianer bodde i träskområdena sydväst om Michigansjön som skulle bli Chicago, ett namn som kom från det indianerna kallade en lökväxt där.
Staden växte, men drabbades även av bakslag efter en stor brand. Staden reste sig dock och expanderade raskt.
Framgångsrika företagare, som ofta börjat med två tomma händer, byggde industrier som slakterier (Philip Armour och Gustavus Swift), lok- och vagnfabriker (George Pullman), jordbruksmaskinsfabriker (Cyrus McCormick), varuhus (Marshall Field), spårvagnsnät (Charles Yerkes) och järnvägsbanor (Cornelius Vanderbilt).
Folk fick arbete i dessa, ofta till dåliga arbetsförhållanden.
Fabrikerna förde med sig utsläpp och förstörde miljön, som vattnet i Chicagofloden, samt luften. De stora slakterierna förde med sig slaktavfall som dumpades i floden och gav sanitära olägenheter. De andra fabrikerna förde med sig bland annat luftföroreningar.
Chicago hade problem att hantera miljöförstöringen. Att politikerna i regel var korrumperade gjorde det inte lätt att lösa problemen.
Arbetarna i Chicagos fabriker hade svåra arbetsförhållanden. Tillkomst av ständigt ny, billig, arbetskraft gjorde att lönerna inte var bra. Fabriksägarna tjänade stora summor och blev rika.
Strejker för bättre villkor i arbetslivet, som senare blev till 1 maj, ledde till händelsen vid Haymarket i maj 1886. Då sprängdes en bomb som orsakade några polisers död. Ett antal arbetarledare anklagades för dådet, trots att bevis saknades. Fyra av arbetarledarna avrättades efter en rättegång.
Prostitutionen var utbredd i staden och fick förekomma länge innan politiker beslutade sig för att motverka detta. Medlet blev att använda regler för byggnader rörande brandsäkerhet och annat. Prostitutionen minskades även om den inte försvann.
Många kvinnor kom från Sverige och jobbade som inte minst hembiträden i bättre ställda hushåll i Chicago. Och några kvinnor, med svensk bakgrund som exempelvis Mary Anderson, kom att kämpa för bättre villkor för kvinnorna i arbetslivet.
Svenskar hade, trots att de var en stor invandrargrupp, svårt att göra sig gällande i politiken. Svenskarna var inte tillräckligt tuffa för att bli politisk framgångsrika i Chicago, även om enstaka undantag fanns.
På byggsidan gav nya stålkonstruktioner möjlighet att bygga höga hus: skyskrapor.
Vad gäller kulturen kom Carl Sandburg, sonen till en svensk far, att bli en framstående poet och skildrare av Chicago.
Kanske kunde författaren ha resonerat mer om att den nästan otyglade kapitalismen i USA ledde till förmögenhetskoncentration till ett fåtal och att många hamnade i fattigdom. Trots det har Lennart Pehrson skrivit en lärorik och intressant bok om svenskarnas invandring till USA, Chicago och den stadens historia.