Konst
Anton Falk
”Vrår”
En vardagsdokumentation
Konstgillet – Enter Galleri
För dem som inte är bilburna blir det besvärligt med spontanbesök, och hur klimatsmart är det för att ta sig dit i bil? Stödet till det föreningsliv som i långliga tider burit kommunens kulturpolitik med sitt ideella arbete har mer eller mindre motarbetats av dem som borde slå vakt om kulturens fortlevnad.
Anton Falk som nu är en av de allra sista som får exponera sina bilder i denna för konstutställningar så förnämliga lokal visar ett tjugotal oljor som utgår från svart-vita fotografiska förlagor. Inte så att han plagierar fotografierna, han plockar enbart fragment ur porträttbilder. En halv profil, ett ögonpar, en mun en näsa och ett hakparti, och kombinerar dem med tänkta rumsligheter i något avvikande dekorfärger. Tidningsbilder av mer eller mindre kända personer får tjäna underlag för strama och väl avvägda kompositioner. Filmskådisen Grace Kelly, och Bodens egen Eyvind Johnson delar väggutrymme med lokala förmågor. En skärva som jag uppfattar som konstnären Erik Thörnqvists konterfej har fått sin huvudform antydd av en mörkrosa linje med ett blått kryss. Ett annat porträtt som består av en mun, en näsa och ett hakparti har fått sin ena kindkontur och ett öra markerad med en blå linje och platsen för det högra ögat är markerade med en cinnoberröd punkt.
Bildernas rum är antydda genom förvrängda perspektiv med portaler, öppningar och hörn. Falk är sparsmakad med färgerna. Serien Vrår I-X utgörs av grisailler i fotografiska brottstycken medan rumsligheterna som de är inmålade i är uppbyggda av brutna nyanser av blått, vitt och svart. Färgaccenter i cinnoberrött, blått, kallrosa och orange förekommer som streck, prickar, kryss och konturer, dessa tänder upp gråmålerierna.
Två damporträtt med oseende ögon har ett intressant uttryck. I Vrå X har Falk vågat sig på en ultramarin lasyr i en bred rand tvärs över ansikte och pälsbräm på den oseende damen i vintermössa. Detta visar att han vågar ta risker och det är det måleri handlar om.
Serien Nypa I-VI utgörs av flyhänta handstudier i cinnober, vitt och svart. Här skulle man kunna raljera om gott handlag vilket han onekligen har. Dessa är etyder som stödjer varandra i den här hängningen, sedda var för sig lämnar det inget riktigt bestående intryck.
Det gör däremot målningarna Femte våningen utsikt I och II samt Kurva II som känns mer psykologiskt laddade än många av utställningens övriga bilder. I dessa bilder handlar det inte bara om elegant form- och linjeföring utan även om något som vädjar till ett vemod och djupare medkänsla.
Anton Falk är en lovande ung konstnär med framtiden för sig som välförtjänt fick Bodenkonstnären Ingvar Jigruds stipendium för 2020.
I tider då man med jämna mellanrum vill förklara målarkonsten som förlegad kommer sådana markeringar ryktet om måleriets död återigen på skam.