Wargh lyfte musiken till sublima höjder

Så äntligen var det dags att lufta den nyrenoverade orgeln i Luleå domkyrka under en jublande klangrik konsert. ”Den nya baspipan lyfter orgeln till en helt ny nivå” deklarerade Markus Wargh i Kuriren i våras.

Markus Wargh bjöd på en jublande klangrik konsert på den nyrenoverade orgeln i Luleå Domkyrka, menar recensenten Andreas Hoffsten.

Markus Wargh bjöd på en jublande klangrik konsert på den nyrenoverade orgeln i Luleå Domkyrka, menar recensenten Andreas Hoffsten.

Foto: Andreas Hoffsten

Konsert2021-06-21 13:06
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Musik

Orgelkonsert

Organist: Markus Wargh.

Musik av Widor, Franck, J S Bach, Duruflé, Liszt samt improvisationer.

Luleå domkyrka 20 juni kl 15 och 18

Nu vet jag inte om det var för det fina programmet eller om verkligen tonen kändes renare, klarare men definitivt mer kraftfull.

Konserten inleddes med en toccata av romantikern Charles Marie Widor, hans kanske mest kända stycke i en i övrigt rik produktion. Och det vilade en lätt tivolikänsla i de snabba passagerna i musiken. Fransk esprit! Och redan här tyckte jag mig höra mullret från den nya 32 fot höga kontrabasunen i orgeln. 

Därpå följde ”Piéce héroique” av César Franck, en mer introspektiv musik, rik på klanger i ett mångfacetterat undersökande av orgelns alla uttrycks möjligheter. Så var turen kommen till Bach, svår att undvika på en orgelkonsert. Och hans Passacaglia och fuga från cirka 1710 rymde ett pärlband av glittriga toner i ett i långa stycken stillsamt harmoniskt flöde. 

Skillnaden mellan att komponera och improvisera kan vara hårfin. Och det är som improvisatör Markus Wargh bevisar sitt mästerskap som tydligast. Det var en rent hisnande njutning att lyssna till hur Wargh lekfullt vred och vände på den ack så vemodiga psalmen ”I denna ljuva blomstertid”, från början en tysk hymn från tidigt 1800-tal. 

Och konserten avslutades med en improvisation över ”Nu grönskar det i dalens famn” omväxlat med Vangelis ”Conquest of Paradise” från 1992.  och efter en smeksamt tassande inledning flög vi alla iväg i en närmast crescendoartad final. I söndags stod verkligen kyrkan mitt i byn!