Hök heter förbandet som också kommer från Skellefteå.
Allt med The Wannadies är liksom fint och fint börjar även denna konsert. Det är fint att dra med sig ett yngre förband från samma stad som också får chansen att visa upp sig. Hök spelar allvarsam och stämningsfull alternativ rock på svenska med eftertänksamma texter. Det ger kvällen en bra start.
Sedan börjar en sorts introduktionsfilm med nedräkning på tio minuter som handlar om allt vad The Wannadies har gjort genom åren. När den är slut intar bandet scenen inför en förväntansfull publik. Det är ös och energi från start till mål.
The Wannadies öser loss i Kulturens hus.
Även om många diggade The Wannadies redan på 1990-talet så är det bara så sent som i slutet av förra året som frontfiguren Pär Wiksten med det mörklockiga håret blev en riktigt folkkär profil i folkhemmet under sin medverkan i tv-programmet "Så mycket bättre". Nu kändes det som ett kärt återseende när han kom in på scenen, lika glad, rolig och småtokig som han framstod i tv.
Han är som ett naturbarn, pratar om vänskap, kärlek, ocensurerat om sex och snusk och om sin lättrördhet och benägenhet att gråta lika självklart och enkelt som andra pratar om vädret. Ja, han är fin. Och lika fint är det att han har sin fru Christina Bergmark på sång, keyboard och tamburin med mera, bredvid sig på scen, det får en ju att tro på livslång kärlek.
Det är full fart från början till slut när The Wannadies spelar.
Flera låtar är riktiga hits. Däribland så klart "My Home Town" som han just denna kväll lyckas få att handla om Luleå, för här gjorde han lumpen i nio månader, och i mellansnacket passar han på att berätta ogenerat om sitt första ligg, Nina från Piteå, och tackar uppriktigt nattklubben Cleo i Luleå för det. Men när han sedan ska köra igång lite försiktigt med lågmäld sång i introt blir han känslosam och börjar gråta, får bryta och starta på nytt. Också en del av hans charm.
The Wannadies spelar en musik som sprider värme och glädje.
"You & Me song" är ju en annan riktig pärla och om den säger han glatt, kanske lite stolt till och med, att det här är en låt som bandet tjänat sjukt många hundralappar på.
Kanske allra bästa framförandet gör de nog ändå med låten som inte bara är en hit utan också heter "Hit". Det blir nästan elektrisk stämning i Lilla salen då.
The Wannadies spelar flera kända hits.
Jag vill också nämna "Fiskarna i haven" som spelades som ett av extranumren, en jätteskön och rockig tolkning av den låt som Staffan Hellstrand en gång i tiden skrev för Idde Schultz.
The Wannadies frontfigur Pär Wiksten blev en känd profil under sin medverkan i "Så mycket bättre". Han är gift med Christina Bergmark (till vänster) som också spelar i bandet.
Alla låtar är väl inte riktigt lika starka och kanske sitter inte varje ton perfekt, jag är lite osäker, för det dränks i så fall av ackompanjemanget där man inte heller sparar på krutet utan kör på med full styrka, och hur som helst är det i så fall förlåtet.
The Wannadies har en lång karriär bakom sig och många i publiken har lyssnat på dem sedan 1990-talet.
Det sägs att det är svårt att skriva bra glada låtar, det är mycket är enklare att skriva om olycklig kärlek, sorg och vemod och få det att gripa tag. Men när The Wannadies spelar kommer jag ofta på mig själv med att le. Musiken är medryckande och bandet sprider en värme och glädje som letar sig ända in i hjärtat.
Det här var Skellefteås kväll!
Publiken står upp de sista låtarna på konserten.