Musik
Rymden
Medverkande: Bugge Wesseltoft; flygel, synthesiser, keyboard. Dan Berglund; bas, sång. Magnus Öström; trummor, percussion.
Kulturens Hus, Lilla salen, lördag 26 mars kl 19.30 – 21.00
Rockinfluenserna på senaste skivan ”Space Sailors” fick härmed ett lite symboliskt uttryck. Lite Weather Report. Till och med ett stänk av Led Zeppelin. Vackert så. Sen körde bandet igång inför en fulltalig publik i Kulturens hus Lilla sal.
Rymden består av basisten Dan Berglund, slagverkaren Magnus Öström samt Bugge Wesseltoft på piano, keyboard och synth. Berglund och Öström utgjorde en gång samman med pianisten Esbjörn Svensson bandet e.s.t.. En jazztrio med europeisk stjärnstatus. Det tog tio år för Berglund och Öström att efter Esbjörn Svenssons tragiska död återkomma i en trio med piano. Detta efter musikaliska utflykter på varsitt håll i andra sättningar. Nu har de krokat arm med eminente norrmannen Bugge Wesseltoft. Och naturligtvis hördes här och där vibbar från förr. Ofrånkomligt även om Rymden har en rockigare rytm och en lite, ska vi säga, ruffare tonbild.
Hela konserten var uppbyggd på låtar från deras senaste album ”Space Sailors”. Och om jag inte helt misstar mig så var inledningsnumret ”The Life and Death of Hugo Drax”. En dissonant och bitvis fränt skrapig låt – Bondskurken Hugo Drax till ära.
Efter konsertens slut – extranumret blev ”Homegrown” ur gruppens debutalbum från 2019, ”Reflections & Odysseys” – blev det så kristallklart vilka formidabla improvisatörer de är, som väl är jazzens adelsmärke. Och det har vi ju lärt oss; vissa band är studioband, andra är bäst som liveband. Rymden tillhör definitivt den senare kategorin – där de läckra tempoväxlingarna var ett bärande element i flera låtar; en teknik som kräver ett koncentrerat lyssnande och djup musikalitet. Som i titellåten ”Space Sailors” där Magnus Öströms starkt pulserande, bitvis piskande driv plötsligt upplöstes i ett närmast balladartat böljande spel. Och den fina ”My Life In A Mirror” där Wesseltofts oändligt vackra, sirligt ljusa piano möttes av en färgrik, mångskiftande rytmisk puls från Öströms trummor och ett varmt brummande från Berglunds bas. Förförande enkelt.
De överlappande växlingarna mellan akustiskt och elektroniskt spel, inte minst från Wesseltoft med keyboard och synth, bjöd stundvis på hisnande tonbilder och harmonier som gav skärpa och krydda åt konserten.
Sympatiske Magnus Öström och medmusikanter fick rungande applåder för en maffig, ständigt överraskande, svängig och stundtals förtrollande konsert. Musikalisk värme kontrasterade den kylslagna isvindspinade lördagskvällen vid Luleås norra hamn.