Musik
Night Passages
Solist: Martin Fröst
Piano: Roland Pöntinen
Verk av Ernest Chausson, Claude Debussy, Francis Poulenc, Chick Corea, Gordon Jenkins, Göran Fröst mfl.
Acusticum under Festpelen i Piteå, tisdag 13 juni
Fröst och Pöntinen excellerade under den cirka timslånga konserten i virtuost, hudnära samspel där Pöntinens händer närmast dansade över klaviaturen och Fröst som den estradör han också är, om inte dansade så rörde sig organiskt med musiken i raffinerat dramatiserade avslut.
Och det började i impressionismens tecken med den relativt okände franske kompositören Ernest Chausson i ett andante och allegro där en sirligt skör melodi snyggt blommade upp ur en rik klangväv. I nästa nummer behövdes bara några få anslag på pianot för att skönja Debussys alldeles egna harmonik. I den vildsinta ”Première Rhapsodie”, en musikalisk virvelvind, fick såväl Fröst som Pöntinen visa sina tekniska färdigheter i drillar och löpningar som nog tog andan ur flera av oss i publiken.
Sen var det dags för en av kvällens höjdpunkter; Francis Poulenc’s Klarinettsonat från 1962, ett av fransmannens sista verk, skrivet för en annan gigant på instrumentet; Benny Goodman. Andra satsen ”Romanza” rymde böljande sköna melodislingor blandade med starkt dramatiserade passager. Och i de tassande folkvisetonerna som stycket också innehöll kunde Frösts klarinett spinna som en katt i lätta luftiga tonföljder. Mycket vackrare än så kan det knappast bli. Och att vi i den stunden mötte en världsartist var klart som korvspad.
Claude Debussy är mest känd för sin pianomusik och Roland Pöntinen spelade ut hela registret i hans ”Reflets dans l’eau” ur Images, första boken. Sprött, sirligt, eftertänksamt med lätta löpningar över klaviaturen från ljust till mörkt, till ljust igen. Se där Debussy i sitt esse. Och Pöntinen hittade såväl glittret som spänningen i kontrasterna mellan det massivt mullrande och det klangfullt glimrande.
Resten av konserten bjöd på en blandning av Domenico Scarlatti, Chick Corea’s klassiska ”Armando’s Rhumba” inklusive smygande sambatoner, Gordon Jenkins förföriska ”Goodbye” och brodern Göran Frösts ”Klezmerdans nr 2” där om inte förr, Fröst visade ett nästan chockartat explosivt utspel.
Extranumret blev en komposition av komikern och kompositören Charlie Chaplin – ”En av mina idoler i livet”, sa Fröst. Ett förbjudet stycke, förklarade Roland Pöntinen varför vi förstås inte kan skriva ut titeln här. Utan bara konstatera att publiken kvitterade spelet med ett stort varmt leende. Ett smile så att säga.