Siri Holm, en gång en välkänd profil i Luleå, rösträttskämpe och nykterhetsvän. Hennes framfart på cykel är legender i Luleå. Denna cykel är dock inte den vittberömda "rundtramparen" som inte hade broms.
Årsbok 2021
Luleå, Piteå, Torneå 400 år
Norrbottens hembygdsförbund & Norrbottens museum
Om detta och mycket annat kan man läsa i årsboken som utgivits av Norrbottens hembygdsförbund och Norrbottens museum. Det är en imponerande innehållsrik skrift, fint illustrerad med många intressanta foton.
Den som vill veta mera om Luleås historia kan se fram emot Mauritz Nyströms 70-sidiga välskrivna och lättillgängliga bidrag, ”Lulebygden på historiens scen under fyra sekler”.
Nyström delar in de 400 åren i fyra perioder: Den första handlar om etableringen av en agrar köpstad från stadens grundande 1621 fram till år 1767, när det bottniska handelstvånget stegvis avskaffades.
Den andra har rubriken ”Handelskapitalismens epok 1767–1863”, då vinster skedde tack vare handeln och inte genom produktion som under senare epoker.
1856 flyttades residenset från Piteå till Luleå, vilket medförde att institutioner av olika slag inrättades som länsfängelse, läroverk och lasarett. Luleå fick också sina första tidningar, till exempel tidningen ”Norden”, föregångaren till Norrbottens-Kuriren.
Den tredje perioden kallar Nyström ”Industrikapitalismens epok 1863–1969”. Den ökade efterfrågan på järnmalm kom lägligt för de norrbottniska gruvorna, och när Malmbanan mellan Gällivare och Luleå stod färdig 1888 blev staden utskeppningshamn för järnmalm.
1887 drabbades Luleå av den förödande branden, som utplånade 1/3 av stadens byggnader. Snart upprättades en ny stadsplan och för att undvika bränder breddades gator och Storgatan blev en esplanad. Ny kyrka byggdes, som invigdes 1893.
Den period med startår 1969, som vi nu lever i, benämns ”Tjänstesamhällets epok och marknadsekonomins omvandling”. Allt färre sysslar med jordbruk, avvecklingen av denna näring har börjat redan tidigare, industrisysselsatta kulminerar och börjar minska medan tjänstesektorn växer. Kvinnornas antal ökar på arbetsmarknaden, och Nyström menar att kampen för jämställdhet förmodligen är ”den viktigaste socio-ekonomiska rörelsen av alla under detta halvsekel”.
Ilkka Teerijoki, skriver om den nedgång som drabbade staden Torneå efter kriget 1808–1809. Staden blev rysk men stora skogs- och ängsmarker hamnade på den svenska sidan, och handeln med Sverige hindrades nu av tullar och man förlorade den lönsamma lappmarkshandeln.
Däremot förde Krimkriget 1853–1856 med sig goda tider för handeln i Torneå. Engelska flottan blockerade sjöfarten, och handelsvarorna kunde endast transporteras landvägen genom Torneå och Haparanda.
Tina Kallio-Seppä med flera berättar om gravarna under Torneå kyrkas golv. Karin Ternström skriver om Siri Holm, den första kvinnan i Luleå stadsfullmäktige. Nils Harnesk redogör för arkeologiska undersökningar i Öjebyn. Uno Westerlund och Ulf Holmberg skriver underhållande om Piteås mångskiftande historia, medan Lars Elenius sammanfattar den omfattande diskussionen om kvänernas ursprung och hemvist.
Årsbokens sista bidrag, ”Bildens meningar” är en liten läsvärd essä skriven av Jan-Olov Nyström. Han har inkännande betraktat och kommenterat en handfull gamla fotografier.
Bilderna från jordbruksarbetet med djurskötsel och åkerbruk väcker känslostarka minnen hos alla som är födda i bondesamhället, mjölkpigan som smeker kvigkalven, männen som harvar och plöjer med sina dyrbara hästar. Utan det hårda slitet med mark och odling vore inga bygder ljusa och sköna”. Endast mörkt beskogade”, skriver Nyström.