Emma och Daniel

Den sortens nästan oansenligt självutplånande typ av opretentiös film, som likafullt innehåller så mycket av äkta känslor, tydliga problemställningar och mänskligt engagemang att man med svårighet kan göra något annat än tycka tillräckligt bra om den. Mats Wahl har ju för vana att skriva romaner som tar ungdomar och deras problem på allvar och som aldrig automatiskt stryker medhårs i sina skildringar, utan tvärtom tar tag i allt det komplexa och bryter tag i det på ett osentimentalt vis. Ingela Magner har följt hans exempel, i sin regi av Emma och Daniel ? Mötet, som skildrar två yngre tonåringar och den dramatik som de råkar ut för under en inledningsvis helt vanlig fisketur i fjällen. Emma (mycket fint spelad av Maria Gidlöf) bor i fjällvärlden tillsammans med sin pappa Anders (en fundersamt nedtonad Örjan Landström). De lever ensamma sedan mamman/hustrun omkommit i en bilolycka. Och Emma blir inte direkt överlycklig när pappa har satt in en kontaktannons i tidningen och, som ett resultat av den, Sara (en lika naturligt nedtonad Marie Richardson) och hennes son Daniel (Anastasious Soulis; som har bevisat sin kompetens i ett flertal filmer vid det här laget) dimper ned hos dem i fjällvärlden. De kommer från Stockholm. Men det görs ändå inte alltför stor affär av kulturkrockarna och skillnaderna i levnadsbetingelser. Daniel har visserligen en bärbar dator med sig och kan hålla sig för skratt när han får klart för sig att det inte finns någon ström i det hus där de har hamnat. Och den fisk han ska äta ska helst vara ?fyrkantig och sakna ben?. Emma reagerar med överbeskyddarmentaliteten gentemot pappan och när hon ska ut och fiska med dennes gamle kompis Isak, så vill hon absolut inte att Daniel ska hänga på. Det gör han i alla fall. Varefter själva berättelsen blir ett faktum. Det av dramatik laddade möte mellan Emma och Daniel som nu äger rum skildras på ett fint och äkta vis och det är med verklig sympati som man tar del av filmen, som också innehåller många vackra naturscenerier från Lappland. Det handlar aldrig om några övertoner eller onödigt skruvade situationer. Det som händer skildras i en närmast konstaterande ton och berättas på ett sånt sätt att man bara tror på det. Därmed överlämnas Emma och Daniel ? Mötet till den publik som inte gärna kan göra så mycket annat än att ta den till sina hjärtan. Det är den nämligen värd.

<SPAN class=rub>Emma och Daniel - Mötet </SPAN>