Me and you and everyone we know
"Det är roligt med udda filmer, men här står vi inför något som ändå mest bara är udda för sin egen skull." Det säger Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsén om filmen Me and you and everyone we know och ger den två kurirhästar.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<P>En smart och lite lurig film, detta. Men till sist blir den ändå alltför episodisk och otillfredställande för vare sig sitt eget eller publikens bästa.<BR>Jag väljer att sammanfattningsvis summera Miranda Julys debutfilm Me and you and everyone we know på det sättet. July, som också har skrivit manus och själv gör den största kvinnliga rollen i filmen, har lagt in en vänligt poetisk lyster i berättelsen om den ensamme skoförsäljaren (John Hawkes) och den kontaktsökande performance-artisten (July) som möts men ... ändå så att säga inte.<BR>Det är roligt med udda filmer, men här står vi inför något som ändå mest bara är udda för sin egen skull. Skulle detta verkligen vara två alldeles vanliga människor, som i sin individuella ensamhet söker medel för att närma sig varandra ?det har jag ganska svårt för att tro på?<BR>Kanske ska filmen främst ses som en kommentar till de desperat meningslösa piruetter som kompakt ensamma människor ägnar sig åt att utföra, i vår massivt isolerande samtid?<BR>Ja, kanske det. Men Miranda July är så medvetet grumlig att det blir svårt att ta till sig hennes film och det sidotema hon utvecklar; om skoförsäljarens två söner, sju och fjorton år, och om några grannflickor, där speciellt de senare testar sin egen sexualitet på ett ibland närmast provokativt påfrestande sätt, känns också som lätt mystifierande. <BR>Minst sagt.<BR>Det finns en talang och en begåvning hos Miranda July. Men det återstår ännu en hel del innan den har frilagts och står för sig själv.<BR>Me and you and everyone we know går kvar i Royal/Astorias minsta salong på de tidiga kvällsvisningarna, fram till och med torsdag.<BR>Härmed meddelat.</P>