Ett öga rött
"Ett öga rött" är en film som tar sig, tycker Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsén och ger den tre kurirhästar.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
<P>Youssef Skhavri som den charmfulle tonåringen Halim, som vägrar byta marockansk couscous mot Abba-produkter och pytt i panna, får ursäkta ? men det är inte främst han som jag kommer att minnas från debutantanten Daniel Wallentins filmversion av Jonas Hassen Khemiris roman Ett öga rött.<BR>Det är i stället Hassan Brijany, i rollen som hans pappa. Helt överväldigande. En birolls-guldbagge borde vara säkrad och intecknad!<BR>Och Ett öga rött är en film som tar sig. Efter en inledning som kryckar sig och vingelhaltar tämligen svårt, etablerar den sig gradvis allt mera som en film man känner stark sympati inför och som framstrår som en sprakande särling inom dagens svenska filmutbud.<BR>Jonas Hassen Khemiris roman var skriven på ett mycket speciellt sätt och huvudpersonen Halim pratar också han så speciellt att man inledningsvis inte förstår nästan någonting alls.<BR>?Keff?, ?fett?, ?tjockt?, ?guzz? och andra uttryck strösslas obesvärat omkring. Men man fattar så småningom och då är det problemfritt.<BR>Halims mamma dör nästan omedelbart och då rycker pappan, med sorgen bosatt i sitt sinne, upp från förorten och flyttar med sonen (mot hans vilja) in till stan. Nu ska de bli svenska! Abba! Pytt i panna! Dalahästar! Midsommarfirande med små grodorna!<BR>Halim värjer sig för fullt. Han skyller på ?integrationsplanen? och går i anfallskrig mot allt svenskt. När flickvännens pappa misslyckas med att få en roll på Dramaten i I väntan på Godot, så är han till och med beredd att bekriga Mikael Persbrandt, som får den i stället.<BR>Alltsammans, inklusive en del inte helt lyckade drömsekvenser, berättas ur blatte-perspektivet och för att vara en svensk film är det naturligtvis ovanligt. Men även uttrycksfullt (gradvis, som sagt) och även ? begåvat.<BR>Youssef Skhayri är inte alls dum som Halim men den som är mångdimensionellt fenomenal är alltså ändå Hassan Brijany som hans både sörjande och spontant infallsrike pappa.<BR>En fenomenalt duktig skådespelare. På alla de sätt som bara tänkas kan.<BR>Och historien innehåller tillräckligt med knepigt luriga detaljer för att den ska bli helt egen också. Som att placera far och son som grannar med ? <BR>TV 4:s Bengt Magnusson<BR>Både färgsparkande och tillräckligt minnesvärt.</P>