Det levande slottet

FILM Det levande slottet Var: Sandrews Regi: Hayao Miyazaki Manus: Hayao Miyazaki Producent: Toshio Suzuki Svenska röster: Pernilla August, Kim Sulocki, Siw Malmqvist, Johan Ulveson med flera. Miljontals människor såg Hayao Miyazakis Spirited away, japansk anime hade äntligen kommit till väst för att kommersialiseras och finansieras av Disney och oss andra. Nu har de hemliga manga-klubbarna slutat att vara hemliga. Det okända i den japanska stilkonsten har lockat Dagens Nyheter att skriva fräscha bruksanvisningar, och Bonniers tjänar storkovan på serietidningar som svenska bibliotekarier vrider sina huvuden för att förstå. Det levande slottet är kronan på verket. I centrum av filmen står Sofie, en vanlig flicka som förvandlas till en gammal tant av ödeshäxan. För att lösa förtrollningen söker hon upp den store, men rädde, trollkarlen Hauru som hon förälskar sig i, mitt under brinnande krig. Scenen är en blandning av väst och öst i en smältande tid där naturen står som ideal och dess humörsvängningar alltid finns runt knuten. Men historien är större än så. I jämförelse med Disneys platta karaktärer och historier, tillrättalagda och konserverande, blir Det levande slottet en odyssé i rika miljöer och figurer. Konsekvensen blir många oavslutade trådar, scener som saknas trots att filmen är två timmar lång, men också ett större, mer omfattande intryck. Symboliken lämnar den krystade västvärldens historieskrivning och referenspunkter trots att berättelsen, som står till grund för filmen, en gång skrevs av engelskan Diana Wynne Jones. Störst behållning är musiken. Den samtalar med bilderna till fullständig perfektion som påminner om operans vackra värld med fjäderkostymer, förvandlingar och den olyckliga kärlekens disharmoni. Det är emellertid svårt att få grepp om Det levande slottet. Miyazakis tidigare filmer, Spirited Away och den politiska yinyang-filosofiska prinsessan Mononoke känns betydligt viktigare och skildringen av naturen upplever jag som tydligare. Det levande slottet är bara allt möjligt eller ingenting, ogripbar mellan seglande rymdskepp, den europeiska 1900-talsstaden och den svettdroppande ödesgudinnans slemblobbar. Kanske har kommersialiseringen gjort sitt med filmens förenklade moralisering över ålderdom och skönhet, krig och fred. Kanske är det här bara inte min grej.

Det levande slottet

"Kanske är det här bara inte min grej", undrar Norrbottens-Kurirens Tove Tormod och ger Det levande slottet tre Kurirenhästar i betyg