Bröderna Grimm

Bröderna Grimm Regi: Terry Gilliam Manus: Ehren Kruger Producent: Charles Roven och Daniel Bobker Musik: Dario Marianelli Foto: Newton Thomas Siegel I rollerna: Matt Damon, Monica Belucci, Peter Stormare, Heath Ledger, Jonathan Pryce, Lena Headey med fler. Hollywood har, i dessa oroliga tider, fått dille på verklighetsfrämmande hjälteäventyr. Bara under det senaste året har vi sett Arthur, Akilles och Alexander slåss för fosterlandet, när inte Frodo eller Harry letar efter det senaste inom magins mode. Nu har turen kommit till bröderna Grimm, och vem är bättre ämnad att berätta deras sagor om inte den själv så myt-omspunne Terry Gilliam. För länge, länge sedan var han en av grabbarna i Monty Python. Sedan dess har han kastat sig mellan skildringar av droghallucinationer, tidsresor och samtidsdramer. I Bröderna Grimm har han tagit med sig lite av allt det där och limmat ihop till ett galet spektakel där Matt Damon och Heath Ledger spelar bröderna. I ett no mans land mellan Napoleons Frankrike och vidskepliga Tyskland rider bröderna Grimm från by till by. Historien säger att de tecknade ned invånarnas sagor, det kan vi se i bland annat filmen Ever After där de förevigar berättelsen om Askungen. I Gilliams version är bröderna tjuvar som utnyttjar människors rädsla. De hänger upp häxor och troll, fyrar av lite raketer och dödar låtsasspökena för dyra slantar. När det franska kejsargardet hinner upp dem tvingar generalen, spelad av Jonathan Pryce, in dem i närkamp med vad som visar sig vara riktiga krafter i en förtrollad skog. Fantasins gränser undersöks och raseras. Med Gilliams spydiga humor vävs Grimms sagor ihop till en enda fantastisk röra, där den franska generalens sista ord är quiche, och där barn blir slemklumpar som blir pepparkaksgubbar som blir ett blomsterprytt lik som blir levande igen. Vackra Monica Belucci spricker sönder i 1.000 bitar, Matt Damon har polisonger och Peter Stormare ger ära åt sitt fosterland i rollen som den italienska tortyrmästaren med den självklara förnedringssymbolen, en svettig tupé, fladdrande över ena örat. Jag önskar innerligt att Bröderna Grimm blir den sista i serien av dessa halvanimerade, högteknologiska äventyr, även om jag har svårt att tro det. Bättre än så här blir det inte. Och det som eventuellt kan efterfölja Gilliams sagokarneval med äran i behåll måste bli den gemytliga bakfyllan, parodin.

Bröderna Grimm

"Hollywood har, i dessa oroliga tider, fått dille på verklighetsfrämmande hjälteäventyr" menar Norrbottens-kurirens Tove Tormod. Men hon ger filmen Grimm fyra kurirhästar i betyg.