Bistande bevis

Bristande bevis (I original: Fracture) Filmstaden Regi: Gregory Hoblit Manus: Daniel Pyne, Glenn Gers Foto: Kramer Morgenthau Musik: Jeff Danna, Mychael Danna I rollerna: Anthony Hopkins, Ryan Gosling, David Strathairn, Rosamund Pike, Embeth Davidtz, Billy Burke, Cliff Curtis, Fiona Shaw, Bob Gunton, Xander Berkeley, Joe Spano, med flera Det är inte speciellt svårt att både tycka bra om och omfatta Bristande bevis med så mycket välvilja, att man till sist nästan känner sig smått generad-- var den verkligen SÅ bra...? Mycket riktigt: den var bra. Men inte riktigt fullt ut SÅ bra. Det är lätt att bli förförd och lurad, när man sitter och låter sig angenämt transporteras i väg i sällskap med en skickligt polerad och attraktivt konstruerad film. Och det är just uttryck som "skickligt polerad" och "attraktivt konstruerad", som i ovanligt hög grad dröjer kvar i minnet efter att man sett Bristande bevis. Dessa egenskaper äger filmen i övermått. Däremot är det sämre beställt med ens den formellt anständigaste sorten av djup. Filmmakarna räknar helt enkelt ihärdigt med att publiken kollektivt är utrustade med en IQ av Cro Magnon-snitt, vilket de även har försett de i filmen förekommande Los Angeles-poliserna med (som för övrigt väldigt ofta kan parallelliseras med representanter från Djungelpatrullen i den tecknade serien Fantomen). Man kan alltså obesvärat räkna ut vad som är poängen här. Men därmed inte sagt att resan fram till den punkten i handlingen är vare sig meningslös eller oattraktiv. Det är den nämligen inte alls. Vi introduceras tämligen omedelbart för den gråhårige och med kisande blick försedde ingenjören Crawford (Anthony Hopkins), som konfronterar sin hustru med hennes otrohet och därefter osentimentalt avlivar henne. När polisen anländer erkänner han oförbehållsamt vad han gjort. Den åklagare som tilldelas fallet är den ambitiöse unge Willy Beachum (Ryan Gosling), som inte anstränger sig överdrivet med det eftersom det betraktas som avgjort på förhand. Han ska dessutom snart sluta för att övergå till en väbetald popsition inom den privata sektorn. Men "avgjort på förhand" - alls icke! Ingenjör Crawford har nämligen planerat inte endast mordet utan också det juridiska efterspelet av detsamma. Gott om upplägg, alltså, för allehanda lurigheter, trix, annat tillämpligt, samt rikhaltiga tillfällen för Anthony Hopkins att kisa minst lika mycket med ögonen som han hade för vana att göra när han framställde den verserade kannibalen Hannibal Lecter. Rollen som ingenjör Crawford kan bara beskrivas som angenäm avkoppling för Mr. Hopkins. Han genomför den utan någon som helst ansträngning. Han har varit någon runda runt det kvarter förut som det handlar om här. Snyggt och stilfullt, emellertid. Filmen svämmar över av mondäna Los Angeles-miljöer, innefattande trendig ny arkitektur som Frank Gehrys konserthall (som åklagare Beachum avdelar tid från fallet för att avlägga besök i) och har rent allmänt den där stämningen (inkluderande nästan övertydligt "stämningsskapande" musik av bröderna Danna) som rutinmässigt brukar beskrivas som "Hitchcock-influerad". Det där är ju uttjatat för länge sedan, dock. Jag tycker att det i så fall kan vara minst lika motiverat att jämföra med en 80-talsfilm som Richard Marquands Kniven är enda vittnet, med Jeff Bridges och Glenn Close i toppen av rollistan och åtminstone när man såg den först definitivt lurig och överraskande. En av de avgörande anledningarna för att avdela tid till att betrakta Bristande bevis är i alla fall Ryan Gosling, som i all undanskymdhet etablerar sig allt kraftfullare för varje roll och som när som helst nu kommer att bryta igenom och tilldelas de riktigt stora rollerna. Ni är välkomna att höra av er om jag skulle ha fel i det antagandet. Och Bristande bevis lockar, fintar förföriskt samt lurar rutinerat med sig publiken - fram till den final som man utan större besvär alls kan räkna ut. En stund innan den inträffar. Men resan dit är som sagt var inte det minsta okomfortabel eller obekväm.

Bistande bevis

"Var den verkligen SÅ bra?" undrar Norrbottens-Kurirens filmrecensent Rolf Nilsén på tal om filmen Bristande bevis och ger sig själv svaret. Filmen ger han tre Kurirhästar.