Adaptation

Adaptation = Anpassning. I det här specifika fallet och närmare bestämt: två olika sorters anpassning. Det är vad den film som har fått fortsätta att heta Adaptation, även här i Sverige, handlar om: först den anpassning som naturen själv ordnar åt olika växter i det stora ekosystemet. Och så även den anpassning som en bok får genomgå, när den struktureras om till att bli ett filmmanus. I den här filmen, som har skapats av i stort sett exakt samma team som för några år sedan gav oss den djupt originella I huvudet på John Malkovich, rör det sig hela tiden ? och på varierande sätt ? om dessa former av anpassning. Manusförfattaren Charlie Kaufman och dennes tvilling-bror Donald (bägge mycket insiktsfullt spelade av Nicolas Cage) brottas med varsitt filmmanus. Charlie har att anpassa New Yorker-journalisten Susan Orleans bok The Orchid Thief (finns på svenska som Orkidétjuven; dock oläst av mig) och Donald snickrar ihop ett ohyggligt konventionellt manus som handlar om en seriemördares härjningar. Orleans bok är en, i typiskt litterärt spretig New Yorker-stil, essäistiskt vindlande berättelse om passioner och orkidéer. Charlie Kaufman vägrar dock att kompromissa och han vill vara förlagan helt trogen. Han deklarerar även för producenten att han inte kommer att skriva in några biljakter, inget sex och inga droger. Men Charlie har det dock inte särskilt lätt. Hans skrivkramp är ungefärligen lika monumentalt stor som hans självförakt. Han ser sig själv som totalt oälskad, fet, ful, medelålders, tunnhårig och osäker. Han vältrar sig i självföraktets olika stadier och det blir bara värre när tvillingbroder Donald når omedelbar framgång med sitt förstlingsmanus. Som han säljer för en skamlöst hög penningsumma. Till sist har Charlies skrivkramp nått det desperata stadium att han bestämmer sig för att skriva in sig själv; samt Donald, författarinnan Orlean med flera, i manuset. Samtidigt inser han att detta ju är hur patetiskt som helst ? kan man verkligen alls göra så? Charlie gör det. Och det är vad vi, som publik här, också får se. I filmen Adaptation kommenteras berättelsens bakgrund och tillblivelse. Vi blir, så att säga, aktivt delaktiga i den kreativt skapande processen och jovisst: till sist tvingas vår man Charlie också skriva in de så intensivt hatade schablonerna i handlingen och mitt bland alla de tankfullt skildrade blommorna blir det även biljakter, sex och droger. Det riktigt intressanta och originella med Adaptation; som för övrigt är den sortens film som bara kan jämföras med sig själv, är att fakta och fiktion hela tiden vandrar sida vid sida. På ett lekfullt, men sällan ändå alltför ansträngt vis. Manusförfattaren Charlie Kaufman existerar verkligen. Han skrev I huvudet på John Malko-vich och har även ansvarat för George Clooneys i stort sett briljanta regidebut Confessions of A Dangerous Mind. Det är alltså, för undvikandet av missförstånd, även han som har skrivit den här filmen. Samt filmen inne i filmen, så att säga. Däremot finns inte tvillingbrodern. Han förblir en skrivbords-produkt. Även om han, i och för sig, står med som manusförfattare till Adaptation ... Susan Orlean är dock verklig. Och hon spelas underbart sprudlande av en Meryl Streep som ännu en gång befinner sig i högform. Dessutom finns även orkidétjuven John Laroche; verksam i Florida och av Chris Cooper framställd som en visserligen i avsaknad av sina framtänder, men med en bondslugt skomakarfilosofisk filosofi i behåll, personlighet. Cooper belönades med en birolls-Oscar för sitt spel här och det förefaller ha varit ett rättvisande val. Även manusgurun Robert McKee (spelad av Brian Cox) finns. Så är nu även det berättat. Det ska erkännas att Adaptation sviktar ibland och kanske leker aningen för mycket med de begåvningsreserver som den befinner sig i innehav av. Men ändå är den tämligen svåroemotståndlig och den förenade kreativitetsreserv som utgörs av regissören Spike Jonze, manusförfattaren Charlie Kaufman (och broder Donald?) samt Cage, Streep, Cooper med flera bland skådespelarna går alltså sannerligen inte av för hackor. Det flitiga tricksandet känns aldrig som något utstuderat självändamål och den genialitet som absolut föreligger här känns som självklar. Och aldrig som någon konstruktion. Dessutom tycker jag att Adaptation också vågar visa att det faktiskt är något sexigt med begåvning. Och det är ju verkligen inte heller så illa. Eller hur?

Adaptation

Adaptation Royal Bio Regi: Spike Jonze Manus: Charlie Kaufman, Donald Kaufman Foto: Lance Acord Musik: Carter Burwell Skådespelare: Nicolas Cage, Meryl Streep, Chris Cooper, Tilda Swinton, Brian Cox, Maggie Gyllenhaal, Ron Livingston, Stephen Tobolowsky, med flera

Adaptation
Royal Bio
Regi: Spike Jonze
Manus: Charlie Kaufman, Donald Kaufman
Foto: Lance Acord
Musik: Carter Burwell
Skådespelare: Nicolas Cage, Meryl Streep, Chris Cooper, Tilda Swinton, Brian Cox, Maggie Gyllenhaal, Ron Livingston, Stephen Tobolowsky, med flera