Dans
Breast in Peace
Av och med: Kajsa Englund, Camilla Rud, Jenny Soddu och Karin Svensson
Kostymdesign: Maria Peterson
Musik: Niki Yrla
Ljusdesign & teknik: Marie Lalá Nilsson
Gästspel av M.P.A.C. (Mighty Performing Arts Collective). Dansinitiativet, Luleå. 2 april.
I ”Breast in Peace” har skam och begränsande kroppserfarenheter förvandlats till artistisk frihet. Det börjar vackert och stillsamt med brösthållare förvandlade till flygande fåglar, flaxande eller svävande på uppåtvindar. Därefter blir det liksom allt vildare och knasigare. Lösa bröst, bröstvårtor över hela överkroppen och armarna, övertejpade bröstvårtor, bröst i papier-maché och de medverkandes alldeles egna bara överkroppar.
Allt presenteras i en slags blandning av kabaré och cirkusföreställning med klassiska nummer och clownens verktyg i centrum. Det är roligt och sorgligt - och vatten, läs bröstmjölk, som kan sprutas på andra. Den klassiska clownens röda näsa eller vitsminkande ansikte har dock ledigt.
Istället står istället kvinnans bröst i centrum och de fyra upphovskvinnornas erfarenheter av dem. Kroppsdelen har till och med tilldelats en egen mässa. I det numret finns också det mest hisnande inslaget när akrobaterna, eller två flickputti med vingar på skorna, låter brösten ingå i andra slags lyft än dem som görs med hjälp av silikon. Det nyps och bärs och tas emot tyngd när aktörerna visar vad de kan. Värsta mammografikänslan uppstår. Detta nummer gör ont, men är nyttigt att vara med om.
Det traditionella cirkusnumret med jonglör möter vi i ”Breast in Peace” hos den ammande mamman. Samtidigt som hon håller en, ibland två och till slut tre rockringar igång, ammar hon sitt, ibland krävande barn. En utmärkt gestaltning av det omöjliga uppdraget - som behöver vara möjligt. Fakiren, i sin tur, har blivit en stöddig yogi i med magiska magmuskler i centrum. Och cirkusens starke person har inte som uppgift att lyfta tungt, istället ska hon utan att använda händerna istället få av sig olika typer av behåar. De spända halsmusklerna visar hur tungt sånt kan vara.
Det är roligt, dråpligt och rörande att få ta del av hur denna lek med kroppen, så där som de flesta kanske gjorde när de var yngre, kan kännas och göra ont när en är vuxen. Och samtidigt som de fyra aktörerna i M.P.A.C. har full kroppskontroll så visar de också sig klumpiga. Drar fötter så där lite fel så vi får skratta åt det ofullkomliga. Sen så får en nog faktiskt lite fräschare syn på bröst än innan ”Breast in Peace”.