Fredrik "Benke" Rydman förförde den närmast fullsatta publiken i Kulturens hus, med humor och dans.
Dans
Master of Dance
Koreografi/Scenografi/Ljussättning/Dansare: Benke Rydman
Regi: Jörgen Thorsson
Manus: Martin Luuk och Benke Rydman
Arrangörer: Dans i Nord och Kulturens hus, Luleå. Kulturens hus, 19 februari
Och vi är många som valt Stora Salen i Kulturens Hus denna måndagkväll. Härligt bara det. I en serie korta nedslag visar Rydman med ”Master of Dance” hur en koreografi skapas. Hans bästa redskap är förstås dansen, men viktigt är också stå-upp-genrens rappa monolog och dialog med publiken. Vissa partier balanserar rent av på den för humorgenren så centrala ”nu-går-hen-för-långt”-gränsen.
Först får publiken känna på auditionens kval. Duger jag eller ska koreografen peka finger åt mig? Jo, några kommer att få stå ut med att bli häcklade under kvällen. Men Rydman driver också generöst med sig själv. Det är viktigt för värmen i föreställningen. För skratten.
Men nu etableras även allvaret som finns gömt i tempot. Rydman berättar om sitt första uppdrag i koreografen Per Jonssons, ska det visa sig sista, produktion och om en audition i Los Angeles där han gjorde ”allting rätt”, men utan att få jobbet.
Fredrik "Benke" Rydman lotsade publiken genom en dansföreställnings alla delar - från audition till premiär.
Det som planteras följs sedan upp. Total kontroll hindrar den levande dansen och kan i värsta fall skapa ätstörningar. Och när ålderns påverkan på en kropp, inte minst en medelålders dansares, kommer upp rullar den blåa känslan in.
Auditionen följs upp av fler av produktionens stadier. Kollationering, val av rörelser, repetitioner och premiär. Under vägen improviserar Rydman till publikens förslag på musik, ikväll Drängarnas ”Iskall öl och Captain Morgan”. Publiken väljer frimodigt rörelser. Processen är väldigt rolig och trygg för publiken - vi har fattat att scenen inte är för oss.
"Insprängt i föreställningen är också ett fantastiskt stycke där Rydman i ett genuint flöde tar oss genom så många dansstilar som möjligt", menar recensenten Regine Nordström..
Insprängt i föreställningen är också ett fantastiskt stycke där Rydman i ett genuint flöde tar oss genom så många dansstilar som möjligt. Något han helt behärskar. Genom sin karriär har han, och ofta med streetdancen som dominerande uttryck, satt upp klassiker i säregna tolkningar. Och ”Gökboet”, som gjordes med kompaniet Bounce (1997-2010), med sin hisnande scenografi glömmer jag inte.
Märkligast av allt är att den här pratsamma showen ändå mest lämnar efter sig en upplevelse av dans. Dans som kropp, kontroll, glädje, frihet och vemod. Dans som livet.