Dans
Never Twenty One
Compagnie Vivons Koreografi: Smail Kanouté
Dansare:Aston Bonaparte, Salomon Mpondo-Dicka, Smail Kanouté
Kroppsmålning:Lorella Disez
Koreografiassistent: Moustapha Ziane
Scenografi, ljus: Olivier Brichet
Ljud: Paul Lujus
Ljustekniker: Josselin Allaire
Kostym: Rachel Boa, Ornella Maris
Arrangörer: Dans i Nord och Kulturens hus, Luleå. Kulturens hus, 21 februari
När ögonen vänjer sig vid den mörklagda stora scenen i Kulturens hus blir den en kal och öppen yta. Tre kroppar anas i mörkret. Med sig har de åtta ljuskäglor. Vad söker de? Är de eftersökta?
Dansarna blir så småningom mer synliga, men genom hela föreställningen är ljuset dunkelt. Då och då ersätts det dock med skarpt blinkande ljus eller ett orange sken. Brinner det?
Koreografin av Smail Kanouté, som också är en av dansarna, använder sig av olika traditioner. Vi ser en glimt från rappens moves, electrons böjande rörelser - men allt blir liksom fragmentariskt. Harmoni bryts och rörelserna blir snabbt trasiga och skakiga, rädda. Musiken är hård, rytmen fortplantar sig i salongens stolar.
Det franskbaserade Compagnie Vivons har lånat både namn och idé till föreställningen från hashtaggen #Never21, skapad av Black Lives Matters. Det handlar om att uppmärksamma dem som skjuts ihjäl unga. I föreställningen ingår också inspelade intervjuer med människor som förlorat anhöriga. Dansarnas kroppar bär några av deras ord.
Never Twenty One är rakt av en gestaltning av en otäck del av samtiden och under en knapp timme får vi med hjälp av kropparnas språk en aning om vad det innebär att leva i våldet. Värdefullt, men obehagligt.