Dans
Gro
Koreografi och dansare: Fanny Kivimäki
Kompositör: Sebastian Ring
Dansinitiativet, söndag 10 december, klockan 11
Mitt i mörkret på scenen har Dansinitiativet placerat scenografen Axel Boberg Ragnerstams stora vita kupoltält. Publiken sitter runt om och kikar in genom de spetsformade, luddiga, öppningarna. Mjuk musik av Sebastian Ring bäddar in.
Det är lite skumt i scenrummet. Ljuset av Johan Hebbe bygger på milda toner och under kupolens tak svävar lampor i prassligt material. Med ojämna mellanrum växlar de försiktigt färg. Hopkrupen på scengolvet ligger en silverfärgad varelse. Och jag tänker – hur ska det gå med mörkret som många små blir rädda i?
Det tänker inte publiken. Allteftersom föräldrarna släpper taget flyttar barnen ut på scengolvet; känner på lamporna som placerats på lagom höjd. Kikar på varelsen, Fanny Kivimäki, när den vecklar ut sig. Någon provar rörelserna. Kivimäki ser och interagerar. Skratt och förundran.
Så finns det de som tittar på, superkoncentrerade, i föreställningens 30 minuter. Allt är mjukt, följsamt och inspirerande. Det är dock inte helt självklart vad som är i fokus: barn, varelsen som tar initiativ till nya möten, föräldrarnas öppna ansikten, bollar, själva belysningsrampen som ser ut som fem-i-rad, eller luddiga bågformer att klappa.
Och jag tänker – hur ska flödet kunna avslutas utan att kännas brutalt avklippt?
Istället blir det så fint. Nu med en ljusslinga på ena armen, lägger sig Kivimäki på golvet och sjunger ”Blinka lilla stjärna”. De vuxna hakar på och på ett närmast magiskt sätt drar sig barnen ut till sina medföljare.
Och jag tänker - hoppas att helgjutna ”Gro” ska få ges många gånger till. Både här i Norrbotten och på Västkusten där samproducerande Big Wind har sin hemvist.