Dans
Lead Us
Koreografi: Lisa Janbell
Medverkande: Lisa Janbell, Cecilia Redhe och Bianca Traum
Ljusdesigner: Joa Palmér
Kostymdesign :Lisa Janbell
Musik: Bella Boo och Jessie Granqvist
Dramaturg: Linda Adami
Dansinitiativet, Luleå. 12 mars. Gästspel från Riksteatern
Och ”Lead Us” är en föreställning utöver det väntade. Inte minst på grund av hur Joa Palmérs ljus används och samverkar med dansarnas aktion. När den rök som ingår i föreställningen svävar under och genom ljuset skapar det en upplevelse av vatten. Dansarna går in och ut ur ljuset. Försvinner. Deras fingrar blir lysande bloss. Återkommer och i en annan sekvens kan spela på de skarpa ljusstrålar som nu skapats. Det är faktiskt urhäftigt och uppslukande.
Men först blir jag lite trött. Inledningsvis möter vi tre kvinnor i trekantiga huvuddukar, hilkor, som sitter i ring på golvet. Bakom dem ett bord med ljus och viktiga saker. Ovanför hänger en banderoll i 1970-tals estetik med orden Lead Us. Orka.
Allt ska dock ändras. När kvinnorna i slutet återsamlas på golvet och sjunger i folkton är känslan annorlunda. De har inte förlorat vettet, men dansat vettlöst och samtidigt kontrollerat till hög och tungt rytmisk musik. Klart att även det kontemplativa lugnet då behövs.
Koreografin rymmer nämligen mycket. Techno och kostymer i glänsande material. Dansarna bär tunikor med kantiga axlar, talar futurism och ger robotvibbar. Här, robotar som inte längre kontrolleras av programmeringen utan flippar ut. Det är party, rave och dans i ring, men också dans med låg tyngdpunkt och rullande bäcken. Även ansiktet är med; grimaser, ögonvitor, tungor och runda munnar.
Janbell är utbildad både på Kuba och i Brasilien. Och utan att riktigt veta utgår jag ifrån att koreografin influerats av både kubansk folkdans och ceremoniell dans. Under vissa ögonblick tänker jag också på Elisabeth Heilmann Blinds grönländska maskdans. ”Lead Us” är djupt pulserande, skrämmande, magisk och erotisk på samma gång. Och ja – hilkorna lämnar huvudena efter ett tag.
Med ”Lead Us” påstår dansarna Janbell, Redhde och Trauma att det gemensamt kollektiva inte bara behöver leda patriarkal underordning. I den bästa av världar kan det ge kvinnor tillgång till fria kroppar som utan risk kan vara fula, sexuellt utmanande, mjukt flytande, starka och komiska.