Recension
Hela havet stormar
Var: Folkets Hus, Boden.
Koreografi/regi: Carl Olof Berg.
Manus: America Vera-Zavala
Dans/skådespel: Julia Ehrstrand, Eric Ernerstedt, Isak Nordström.
Scentekniker: Jakob Granqvist.
Kostym: Tover Berglund.
Rekommenderad ålder: 10-12 år.
Med utgångspunkt i berättelsen om Laura Dekker, som vid 14 års ålder seglade ensam runt jorden, tar koreografen Carl Olof Berg här publiken med på en resa genom sorg och hoppfullhet med havet som metafor.
Havet är en fascination för människan, själv urbilden för det otämjda i naturen. Under århundraden har konst och litteratur använt havet som metafor för det mystiska, det rasande, det som ger och det som tar. Dess djup är skrämmande, dess omfång känns omätligt, dess stormar och vågor är ofantliga. Här möter den lilla människan naturens hela kraft, men hon möter också sig själv. Här kan man vara ensam, eller bli ensam. "Hela havet stormar" tar vara på denna metafor och låter havet bli en symbol för livet och döden, ensamheten och äventyret.
Med sjömansklädsel och en kreativt utrustad (och corona-anpassad) scen tas publiken med på en suggestiv havsresa. Här finns rep, vågor, segel. Med plast och ljus som rekvisita överraskar "Hela havet stormar" med kreativa sätt att skildra havets kraft och hur den kan upplevas. Även dialogen byggs kring havets vokabulär, där seglingstermer pedagogiskt används i bildningssyfte, men också som ett sätt att koka ned starka känslor till konkreta ord. På scenen blir det hoppfullt, men det sätter också fingret på hur svåra starka känslor är att beskriva. Liksom sex, kärlek och sorg är den sublima upplevelsen av havet en känsla som är svår att översätta till ord. Bland höga vågor ljuder ingen poesi.
Det är viktigt att poängtera att "Hela havet stormar" inte är en skildring av Laura Dekkers resa i sig. Istället blir den ett symboliskt nav som berättelsen utgår ifrån som en reflektion över vad det innebär att som människa möta havet och livet. Här finns äventyret, den självvalda ensamheten, fristaden. Men mer än något annat är "Hela havet stormar" en personlig skildring av kärlek och sjukdom, om döden som lurar mitt i livet. Det är också en berättelse om vägen tillbaka, och om nya resor på livets ocean. Häri ligger också verkets största behållning.