Askungen – som vi aldrig sett den förut

Luleåborna är inte bortskämda med klassisk balett. Men när det kanadensiska danskompaniet Cas Public tar sig an den klassiska sagan om Askungen är glasskon ersatt av balettens tåspetsskor. Kraftfull och samtida tolkning, menar Kurirens kulturredaktör Eva Åström

Den klassiska sagan om Askungen i en nytolkning av det kanadensiska danskompaniet Cas Public som gästade Kulturens hus i Luleå.

Den klassiska sagan om Askungen i en nytolkning av det kanadensiska danskompaniet Cas Public som gästade Kulturens hus i Luleå.

Foto: Pressbild

Balett2022-04-27 16:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dans

Not quite midnight

Koreografi: Hélène Blackburn

Dansare: Cai Glover, Alexander Ellison, Florence Hughes, Guyonn Auriau, Jaym O´Esso och Laura Vande Zande

Musik: Martin Tétreault

Dramaturgi: Sophie Lesort

Filmer: Les enfants lumière – Galton Célestin och Camille Blackburn

Det kanadensiska danskompaniet Cas Public på Kulturens hus, tisdag 26 april, klockan 19

Alla har vi ett förhållande till Perrault och bröderna Grimms saga om Askungen. Och när är även operan av Rossini och Prokofiev, tillsammans med ett hundratals mer okända muntligt traderade versioner av denna saga, ges plats i danskonstverket "Not quite midnight" är det upplagt för oväntade och överraskande tolkningar.

Här är framträder inget offer, snarare en kraftfull berättelse om hjärtats och sinnets egenskaper som ger människan kraft att övervinna svårigheter. Genomgående i föreställningen tickar en klocka mot det ödesmättade tolvslaget, då Askungen i den klassiska sagan åter förvandlas till styvdottern som lever i säck och aska. I koreografen Hélène Blackburns tolkning uppenbart en mer samtida och könsneutral Askunge som snarare stoppar tiden och blåser liv i dansen för resten av sitt liv, istället för att skamfyllt fly hem.

Det är vackert – en känslosam nytolkning med ett spännande rörelsematerial där frågan om vem som slutligen står i rampljuset inte lämnar publiken oberörd. Vi är alla fria att gå eller springa vår egen väg.