Dansföreställningen "Impulso" mötte publikens jubel när Rocío Molina gästade Kulturens hus i tisdags.
Dans
Impulso
Koreografi och dansare: Rocío Molina
Komposition: Ahmad Al Khatib
Musiker: Ahmad Al Khatib, Youssef Hbeisch och Léna Nowak (gruppen Sabîl)
Arrangörer: Dans i Nord och Kulturens hus, Luleå.
Kulturens hus, 19 november
Rocío Molina och gruppen Sabîl förmedlar dock en sån tät känsla att mycket vill ha mer.
Molina svarar både för koreografi och dansar själv en kraftfull flamenco som både glider över gränser och samtidigt är igenkännbar. De så typiska sensuellt roterande händerna med spretande fingrar får darra till som en döende fågel, den djupt bakåtböjda ryggen, de så viktiga fötterna uppträder ibland nakna ...
”Impulso” är uppdelad i fyra eller fem akter. Den börjar mycket sorgset i svart i kjol med långt släp, för att i nästa akt överraska. Här kommer Rocío Molina in barfota och klackarna hårda ljud ersätts av mer dämpade rytmiserande klappar. I nästa parti är klackarna tillbaka i en explosion av smällar och även här använder Molina händer mot kroppen och mot varandra. Hennes ansikte är i ständig rörelse som om hon mimar fram vad kroppen ska göra.
Det blir tätt och andlöst.
Musiken är betydelsebärande i föreställningen "Impulso" där gruppen Sabîl låter det arabiska stränginstrumentet oud samarbeta med slagverk och klarinett.
I ”Impulso” spelar musiken en mycket viktig roll. Under turnén samarbetar Rocío Molina med den svenska gruppen Sabîl. Bakom kompositionen står gruppens oudspelare Ahmad Al Khatib. Den betyder spännande musik i följer flamencons tradition av möten mellan musik som pågått sedan 1400-talet i södra Spanien. I Sabîl samarbetar det arabiska stränginstrumentet oud med slagverk och klarinett.
Det är en förtjusande kombination, musiken suggestiv. Klarinetten glider ibland över mot klezmermusik, eller kanske ett uns svensk folkmusik. Slagverkets handtrummor och försiktiga cymbaler formar mjuka rytmer. Och vid ett par tillfällen har orkestern helt egna partier. Det är fint.
Även Julia Valencias kostym är viktig. Klarinettisten Léna Nowaks röda skor lyser som två hjärtan längst bak i scenrummet. Och Rocío Molinas dräkter varieras genom föreställningen. När ”Impulso” så avslutas med två akter i andra färger än inledningens svarta. Först i vitt när Rocío Molina arbetar med en stor, vit sjal med rosor och långa fransar - och till sist i klassiskt rött.
Och så kom det där extranumret förstås. Också det i rött. Jag vet faktiskt inte vilken flamencodansare som skulle kunna toppa den här kvällen.