– En del super sig fulla för att få inspiration till att skriva låtar, andra åker till andra sidan jorden. Men ibland går det lika bra att sitta hemma i sin lägenhet och stirra på ett grönsaksfat, säger Bo Selinder, innan en låt som handlar om en tomats världsåskådning går igång.
Det är i mångt och mycket det som är styrkan med Bo Selinders sångskrivande. Han lyckas fånga vardagsföreteelser och lyckas, på ett Povel Ramelskt vis,dessutom göra det underfundigt och vitsigt utan att det känns krystat eller buskis. Tillsammans med vokalgruppen Accja avhandlas allt från hur gubben i månen måste känna sig ensam (fast han fick besök 1969 av några främmande män) eller vad igelkottar egentligen gör under vintern (som 75 procent av vokalgruppen Accja enligt egen utsago började gråta när de hörde för första gången).
Under spelningens gång växlar Bo Selinder mellan att vara på scenen och att låta Accja framföra hans material på egen hand. Och det fungerar utmärkt även då – att det spelningen igenom endast är vokalgruppen och inga andra instrument (undantag: en äggmaraccas) som står för det instrumentala gör absolut ingenting.