Litteratur
Mödramärg
Författare: Tina Harnesk
Förlag: Bokfabriken
Jag som älskade hennes debutroman ”Folk som sår i snö” är verkligen inte besviken, tvärtom imponerad. Hennes debutroman var inte någon engångsföreteelse och lyckträff – hon har helt enkelt gjort det igen.
Harnesk är barnfödd i Jokkmokk, har samiskt påbrå och har växt upp med en stark berättartradition. Båda hennes böcker har samiskt tema, men om debutromanen var lite mystiskt suggestiv och byggde på Háldisagan hon ofta hörde som barn, så har ”Mödramärg” landat i ett mer jordnära och väldigt aktuellt sammanhang. Här fördjupar sig författaren i den samiska historien, men också i sin egen lulesamiska släkts historia.
Som titeln antyder handlar boken om moderskap, men också om exploateringen av Sápmi. Efter att nu även mamman gått bort återvänder Majalis till barndomshemmet, tilltufsad både av livet i storstaden och av en kraschad kärlekshistoria. I sitt sköte bär hon sitt första barn, något pappan till barnet – han som lämnade henne – är ovetande om, men Majalis är fast besluten om att själv ta hand om barnet och låta det växa upp i samma trygga miljö som hon själv fått göra.
Men allt är inte frid och fröjd i den lilla hembyn. Marken och berget är hotat, gruvnäring och prospektering på ingång, och trots det hemvana och trygga förstår hon snart att allt inte varit så ljust därhemma heller. Ju fler pusselbitar hon får sig serverat förstår Majalis snart att hon levt med en livslögn och hon får anledning att ompröva inte minst sin mors beteende och agerande.
Tillsammans med grannarna Torsten och Stigga, samt den senares blinda och ålderstigna mor (som ser mer än de flesta, ska tilläggas) och en barnmorska som kommit att bli en god vän, tar hon strid mot gruvnäringen. Med alla tillåtna och även otillåtna medel försöker de stoppa prospekteringarna.
På samma plats kämpade på 1600-talet en annan kvinna och anmoder, Nienna, mot dåtidens exploatering och de grymheter som herrarna utsatte samerna för. Läsaren får följa kvinnornas historier parallellt och som svensk påminns man om och upprörs över de övergrepp som med statens goda minne drabbat vår urbefolkning.
Det här är – igen (!) – en mäktig läsupplevelse och en måste-läsa-bok. Ämnet är i allra högsta grad aktuellt och språket både levande och vackert.